tisdag, maj 27, 2014

Jag är inte först på listan.

Jag kommer inte att vara först på listan över personer som inte passar i nationalisternas (SDs, SM, SVPs, VAMs och vad de nu kallar sig) Sverige. Jag är blond, heterosexuell, icke funktionshindrad, har jobb etc. Men ett samhälle där rättigheter kränks och där människovärde inte är absolut är ett ofritt samhälle. För alla. I ett totalitärt samhälle är alla förlorare. Vi har sett det förr och det är mig helt främmande hur man kan vara så historielös att man inte drar lärdom av andra världskrigets fasor. Att man inte ser att ett samhälle som enbart tolererar vissa till slut inte tolererar någon. Listan över de som inte fick plats i Hitlers tredje rike blev hela tiden längre: judar, romer, funktionshindrade, homosexuella, oliktänkare. Hur kan man inte se att skapandet av en lista över människor som inte passar in snart kommer att vara en lista som omfattar oss alla. Sökandet efter perfektion - efter ett rent samhälle - kommer att innebära att jag inte är välkommen. Att du inte är det. Att ingen är det. 

Resultatet i söndagens val lämnar mig bedrövad och med en iskall klump i magen. Jag är rädd. Jag försöker förstå, försöker se hur man kan vända hatet. Vad skapar denna polarisering och splittring? Vad skapar vissa människors tro på sig själva som värda mer än andra? Vad kan jag göra för att stoppa detta? Hur skapar vi ett mer inkluderande samhälle? 

Jag är inte först på listan, men jag vill inte leva i ett samhälle som har en. Kan inte. Jag är inte först på listan, men även jag kommer att hamna på listan. 

Men det blir ingen lista. Inte om vi tillsamman säger nej. Inte om vi tillsammans sprider kärlek, inkludering och tillsammansskap. Det blir ingen lista. Inte i mitt namn. 


TILLSAMMANSSKAPET!  #inteimittnamn

Inga kommentarer: