måndag, maj 12, 2014

Är vi klara med framtiden?

Det är supervalår. Snart slutspurt för valrörelsen inför EU-valet. Jag har knappt märkt av den (många tjatar om att alla ska rösta, men de politiska partierna har knappast berättat om på VAD). 

Historien är packad av mer eller mindre lyckade politiska projekt så som egna-hem, miljonprogrammen, åtta timmars arbetsdag, mer semester, föräldraförsäkring osv. Dessa politiska projekt har inte alla blivit lyckade. Säkert var flera inte ens inledningsvis bra idéer. Men är det inte just detta som är politik? Idéer och visioner om framtiden. Hur det goda livet ska se ut i framtiden (och till viss del hur vi ska ta oss dit)?

Det klagas idag på att politiken är för lika. Skillnaderna mellan de politiska partierna är liten. Jag håller med om denna analys. Faktum är att det ofta tycks som att alla ser samma framtid! Man har lite olika medel för att ta sig dit beroende på partifärg, men bilden av framtiden tycks densamma; den framtidsbild som målas upp (om någon) att det ska se ut precis som idag, kanske lite bättre, men mer troligt att vi måste offra/betala mer för samma standard. Arbetslösheten ska vara lägre/samma, förvärvsfrekvensen högre/samma, färre ska vara sjuka (eller i alla fall inte fler), luften renare eller i vart fall möjlig att andas. Men är inte det en ganska fattig framtidsvision? Samma som nu fast kanske finare? Vi är redan klara med framtiden. 

Idag får jag höra hur många kronor extra jag får i plånboken av röd, blå eller grön politik. Jag blir förminskad till ekonomi. Politikerna tror att jag utgår ifrån min plånbok allena när jag väljer hur jag vill att framtiden ska se ut. De erbjuder mig mer av samma och med Xkr i plånboken. Jag vill ha mycket mer än så! Jag vill ha en vision!

Jag vill ta ett exempel. Vi genom tiderna arbetat allt mindre. Redan år 1919 infördes åtta timmars arbetsdag, men vi fortsatta med sex dagars arbetsvecka fram till 1971. År 1938 infördes två veckors lagstadgad semester och detta har succesivt utökats till fem veckors lagstadgad semester från 1976. Trots fler äldre sänktes pensionsåldern 1974. Detta kunde realiseras dels genom att effektiviteten ökade liksom vårt välstånd och vår tillväxt men framför allt genom en politik där man drev idén om ett bättre liv, om ett liv där man arbetar mindre och har mer tid till annat. Vår effektivitet har ökat alltmer sedan dessa reformer liksom tillväxten men ändå är det i princip inget politiskt parti som driver frågan om att arbeta mindre (det är det facto tvärt om!). Varför inte? Varför tycker ingen att det är rimligt att i och med att man idag gör det som tog säg åtta timmar för ett antal år på säg sex timmar borde innebära att även arbetstiden minskar? Trots att livspusslet av många ses som orimigt. Till och med näringslivet har ju nu gått före och vissa arbetsplatser har infört sextimmars arbetsdag MED framgång för både företag och personal!

Ge mig politiska visioner - inte ekonomi - i valdebatten!! Prata om vilken sorts samhälle som ska byggas i en blå, grön eller röd värld. Hur ser framtiden ut? Jag vill inte höra mer om fler bostäder genom enklare PBL (det är ett medel mot trångboddheten), ge mig ett drömboende (vision). Prata inte om utsläppsrätter (medel) ge mig ren luft och biologisk mångfald (vision). För jag är inte klar med framtiden. Politiken behöver inte lova att det ska bli lätt, men jag vill bara inte höra mer om att det ska bli billigare. Jag vill ha MER. Jag vill ha en bättre värld. 

Faktum är att jag nöjer mig med en vision om en bättre värld. Till att börja med. 



Inga kommentarer: