"En tätort på en slätt..."

...det vill säga Linköping (uppenbart för alla som lyssnat på Winnerbäck) och där jag nu bor, är även mamma till juleskum. Just nu kan jag typ inte äta annat! Så fanatiskt gott! Tom turistbyrån bjussade på dem (efter att jag och Max kutat dit. Lyssnandes på herr W, såklart). Nu är jag stolt ägare över en Östgötaledenkarta även över denna del. Vet ni vad det fina är? Den börjar typ utaför dörren!! Här ska utflyktas!

...och misslyckanden!

Efter mitt förra lite käcka inlägg om hur lätt det minsann är med morgonlöpning tänkte jag berätta att 1) ibland så misslyckas jag 2) man ska leva som man lär (faktiskt ett bevis för min tes i förra inlägget).

I söndags hade jag anmält mig på adventsmorgonlöpning med efterföljande frukost på Scandic (!) samt bastu (fast i omvänd ordning). Supermys!! DOCK så inledde vi helgen med att på fredag kväll åka till Ikea och köpa en "Pax" (det står för komplicerad och dyr garderob) = galet. Den jobbade vi med fram till 02.00 (förlåt grannar). På lördagen åkte vi till Norpan för att flyttstäda vår lägenhet. Det tog sju (7!) timmar. Så, ledbruten efter två tuffa dagar (och en arbetsvecka) så gjorde jag ett undantag från min "tänk inte" filosofi. Väderleksrapporten för söndagen var nämligen "Berit" och jag kände att jag pallade inte att pina mig (som supertidig löpning i storm är i min värld) en tredje dag. Alltså, jag ville gärna springa (och lite regn har ju ingen dött av) men jag sköt upp beslutet till morgonen därpå. Om det var fasansfullt så skulle jag somna om. På söndagsmorgonen kom Berit. Jag somnade om.

ERGO: Jag tänkte, jag misslyckades.

Nåväl, trots Berit tog jag mig ut på em (när det iaf slutat regna). Jag hittade till mysiga Rydskogen via vackra Vallaskogen, Valla samt Gamla Linköping. Jag var överlycklig över att slippa bygga möbler eller städa och sprang därför 15km i 5min/km utan att anstränga mig det minsta (detta trots motvinden från helvettet över slätten). Nu är jag nyss hemkommen från ett intervallpass (500m & 1000m) med joggvila och där intervallerna gick i 3:40-3:50 fart. Hejja mig! (som formtoppat helt fel...).

Om morgonlöpning (och mammutar)

I morse gav jag och Max oss ut på en tur i det vackra eklandskapet i närheten av där vi (nu) bor. Efter ca 3,5km så påmindes jag om att jag träffade på en mammut i skogen nyligen. Och när jag sprang där i skogen kom jag på mig själv med att undra om det verkligen hade varit en dröm, eller var det något som hänt igår? Efter ett tag så inser jag det (smått) absurda i tanken på mammutar i eklandskapet och det är även då jag inser att jag fortfarande inte riktigt har vaknat.

Detta är fördelen med morgonlöpning. Man vet inte riktigt vad man gör. På med kläderna och sedan ut, efter några km så vaknar man och undrar vem i h-vette som kom på idén att springa i kylan, mörkret, snön, men då är det redan försent (vilket också kan vara nackdelen med morgonlöpning...). Fast oftast är det skönt!

De som säger att de inte klarar av mogonlöpning det är de som tänker för mycket. De vaknar av ringklockan, sträcker på sig i sängen och väljer mellan att: 1) stanna kvar i den varma sängen, sova en timme till och kanske gosa med partner, barn, hund eller 2) gå upp och ut och springa i kylan (för det är alltid kallt i jämförelse med sängen).

Nummer ett vinner 10 gånger av 10. Så Lesson no 1 i morgonlöpning: Tänk inte, helst ska du knappt vakna. På med (förberedda) kläder och ut. Innan du hinner ändra dig. Så tänk inte.

Som ni märker har jag inte några problem med "tänk inte" :-)

In i dimman!

Allmänt kaos i lägenheten pga för lite förvaring ("Pax" ska snart ordna det...), (för)många ouppackade kartonger samt vintermörkret är inte direkt uppiggande var för sig och ihop blir de närmast förlamande. Men, ett kort litet backpass ska man väl orka?

När jag cyklade från Stadshuset var det förvisso mörkt, men inte mer än så. När jag 10min efter hemkomst stack ut igen var det mjölkvitt av dimma ute! Det var som att springa med imma på glasögonen! Nåväl, när jag väl kom ut var det skönt (men förvillande i dimman, jag som knappt hittar i dagsljus). Efter 4km var jag dock hemma igen och vid den ganska korta (120m) men branta backen vid mitt hus. Körde 10 gånger på max uppför sedan nedjogg. Alltid nåt. :-) Karin VS latmasken 1-0!

Flyttat!

Då så, då var det viktigaste på plats!! Synda att det är ungefär det enda som packats upp i helgen... :-S I vart fall är det en hel del kvar. typ 17 kartonger. Meen jag har hunnut hitta två fina löprundor!

Nöjd!!!

Sista passet i Norrköping?

Trots mitt i flytthetsen, beckmörker och trötthet tog jag mig ut på ett pass som jag grunnat på i ett tag men som jag inte orkat/vågat testa: 500m intervaller med kort vila. Nu skulle det ske!

Himmelstalundsfältets en-km långa väg rakt över (som svagt lutar upp på hälften och svagt ned på andra hälften) var banan. Hälften, vila 30sek och sedan resten - och igen! Efter 2km tog jag setvila på 2min.

Sex km upp- och nedjogg samt 4km intervaller i 3:48min/km-fart! Så gött! Nu blir det nog mest flytt restan av veckan... Kan vila med gott samvete efter idag och hinner nog med ett pass i min nya stad till helgen (hur lång tid kan det ta att packa upp liksom? ;-P )

1. Karin Armgren
2. Datum / tid:16 november 2011 - 19:14
3. Träningstyp:Löpning - Kort intervall

4. Sträcka	Distans	Tid	Snitt
   Repetition 1	500 m	01:54	3:48 min/km
   30sek vila
   Repetition 2	500 m	01:48	3:36 min/km
   30sek vila
   Repetition 3	500 m	01:55	3:50 min/km
   30sek vila
   Repetition 4	500 m	01:54	3:48 min/km
   2min vila
   Repetition 5	500 m	01:57	3:54 min/km
   30 sek vila
   Repetition 6	500 m	01:50	3:40 min/km
   30sek vila
   Repetition 7	500 m	02:00	4:00 min/km
   30sek vila
   Repetition 8	500 m	01:53	3:46 min/km
   klar!

5. Distans:4 km
6. Tid:0:15:11
7. Snitt:3:48 min/km

Nytt hem!

Idag fick vi nycklarna till nya lyan!! Eller fick och fick... vi betalade rätt bra för dem skulle man kunna säga. Men på fredag bär det av, så nu sitter vi i en röra av flyttkartonger och försöker mota bort flyttångetsen.

I nio år har jag bott i Sveriges "Peking" - Norrköping. Jag flyttade hit hösten 2002 för att plugga. Jag hade precis avslutat ett år i Australien och var laddad för plugg! Efter mina studier blev jag kvar. Jag har alltid gillat Norrköping och hade inget emot att stanna. Det blir ju även så att det är lätt att bli kvar där man har fått sitt nätverk. Och var skulle jag annars flytta? Hem till Borlänge kändes inte så lockande, Stockholm lockar inte alls och att flytta någon annanstans (där man inte har rötter) utan anledning (så som ett bra jobb) har bara känts dumt.

Men nu. På fredag så lämnar jag Norrpan! Efter nio år, sju hem, en examen, en massa extra poäng och sex jobb så flyttar vi! Det känns konstigt och avlägset samtidigt som spännande och kul. Jag kommer att SAKNA mina vackra springleder (runt Ågelsjön, Älgsjöarna, Getå, Glottern...), mina vänner och löpvänner (Tjalve), det vackra industrilandskapet samt mysiga Knäppingsborg. Men om jag gärna åter vill spegla mig i en av Glotterns små sjöar eller plaska i vackra bäcken i Getåravinen, eller ta en fika på Bagarstugan, då är det ju bra att flyttlasset inte går så långt. Jag flyttar till Norrköpings storasyster:

Linköping - gör dig redo, på fredag är det slut på lugnet! :-)

Inte enligt plan (nu heller...)

Eftersom en kille beslutat sig för att köra jogg.se's ultraintervaller igår så petades jag ned från förstaplatsen på jogg.se's Norrköpingslista. Detta gillades inte. Jag brukar alltid ligga i toppen på denna och rätt ofta är det jag som vinner månaden (och även året). Därför tänkte jag se till att direkt visa vart skåpet ska stå genom att springa en halvmara å på så sätt återigen vara damen på täppan. En verkstad såg dock ut att ha söndsgsöppet i Norrköping och öppnade 11.00, så därför hade vi inte helt skrotat Ikea och diskmaskinplanerna, kanske skulle det bara behövas ett qvick-fix för vita blixten? Detta krävde en tidig halvmara (och därför innan frukost).

Jag och Max gav oss av, solen hittade nästan fram bland molnen och turen vi sprang är riktigt fin (kommer att sakna den!) först på "landet" med jordbrukslandskap, sedan i en fin skog. Det gick dock lite trögt, sega ben, det blir ju rätt så utan mat i magen... Vid ca 12km skulle vi springa om en tant med sin hund på en rätt smal stig. Max är ofta lös, så även nu. Han kutar bara förbi alla hundar. Denna hund attackerade dock stackars Max! Schäfern jagade en livrädd Max en bit och gav honom en snyting innan den återvände mot tanten. Det hela gick snabbt och såg inte så illa ut, men Max började halta kraftigt på ett bakben. Mitt i skogen och med en trasig bil hemma så kunde jag varken ringa Peter eller Taxi (de kör sällan stigar). Vi började sakta gå (Max väger 30kg, att bära är inte ett alternativ). Efter någon långsam km slutade Max halta och sprang omkring som vanligt. Vi tog dock kortaste vägen hem och därför ligger jag ännu tvåa på jogg.se. Max ben verkar fortfarande ömt, men han haltar inte.

...och verkstaden kunde inte fixa genaratorn på bilen förrän imorgon. För blott 4000pix. Det går bra nu.

Inte som planerat

Idag hade klart.se och yr.no lovat sol mitt på dagen! Lycka! Fantastiskt tänkte jag som genast planerade in ett löppass mitt på dan. I solen!

Så här såg det ut:

Dvs molnen på marken och så mörkt att gatlamporna måste vara på mitt på dagen och fotot omöjligt kan bli skarpt för att allt är suddigt. Novemberhelvette...

Men passet (kanske mitt sista i vackra Vrinnerviskogen?) blev trollskt i dimman och vackra frostade spindelnät kantade min väg. Men det var mörkt och nästan läskigt tyst. Tur att jag hittar i den skogen...

Planen för morgondagen var ett (sjuuukt tidigt) morgonterräng (TERRÄNG!) pass med Ida för att träna inför en viss tävling... Meeen på vägen hem går bilen sönder (troligtvis någon rem som driver nåt till batteriet och som tydligen är busenkel att byta. Tyvärr omöjlig att hitta). Detta gör det svårt att ta sig till terrängen imorgon och således ställs det passet in. Bajs också.

Planen efter passet var en tur till Ikea för att köpa en diskmaskin till nya lyan på deras kampanj ("köp en vitvara för 500kr till annat"), sista kampanjdagen imorgon. Men det blir tight utan bil. Tom Peter blev besviken! Han som avskyr Ikea. Bajs också igen.

Meeen, så mycket tid vi får över till att packa flyttkartonger! Bajs. Också.

Min Fria Plats

På min förra arbetsplats tog jag fram en webbsida för barn som har en förälder i fängelse (ja, jag har skrytit om det förr ;-P ). Det var jag som fixade allt från idé till finansiering, manus, webbyrå, illustratör mm. Nu har sidan fått lite media - superkul! Jag hoppas att sidan blir den mötesplats och det virituella stöd till barn med föräldrar i fängelse så som det var tänkt.

Du kan hitta inslaget från TV4 om sidan HÄR!

Sidan heter Min Fria Plats gå in å kika vettja!

Yeah!

Härlig vecka med efterlängtad försäljning av lägenhet - CHECK - 1000m intervaller (6st i bra fart) - CHECK - ett barfotapass (har slarvat med dem på sistonde) - CHECK - coreövningar (som gav rejäl träningsvärk!) - CHECK - långt och tekniskt utmanande backpass med bestigning av tre toppar (Östergötlands högsta?) - CHECK - avslutande långpass, veckototal på över 70km - CHECK!!

Förutom detta har jag hunnit med att (fönster)shoppa till ett visst lopp nästa sommar, umgåtts med min söta P och härliga vovve, städat och fixat inför flytt - HÄRLIGT! Avslutningsvis hittade jag denna blomma på min morgonpromenad med Max. I november!

Helglyx

Helgen inleddes bra med en morgonjogg barfota på fredagen! På grund av vintertid(shelvettet) gick turen i gryningsljus, vilket är klart bättre än eftermiddagens kolmörker. På kvällen blev det rosa champagne och rosa skaldjur! Vi firar köp och försäljning av lägenhet mm! Väldigt gott och väl värt :-)

Nu på morgonen blir det löjligt tidig (kl 9.00 en lördag...) löjligt kuperad löptur med Ida och Max. Ida och jag tränar inför ett visst lopp nästa år och kommer att behöva alla löjligt kuperade turer vi kan hitta (vilket är få när man bor i "en tätort på en slätt"). Dock är jag lite nervös. Dels för att det är älgjakt. Ni som följer bloggen vet att jag är föga imponerad av jägare och deras förmåga att se skillnad på, tja, folk och fä.

Den andra anledningen är att sist jag sprang delar av den sträckning som vi ska springa idag så gick det sådär bra. Det gick så dåligt att jag fick lifta tillbaka till bilen (DNF?). Men skamm den som ger sig?

DNS / DNF

DNS eller DNF, tre små bokstäver - som innehåller så mycket - som vi löpare INTE gillar! Själv har jag ett par DNS på mitt samvete, men ingen DNF. Mina DNS har uteslutande berott på sjukdom/skada och aldrig att jag inte trott att jag skulle få en bra tid.

Det är nämligen strategi i detta med lopp. Vissa verkar ha en panisk motvilja mot ett dåligt resultat bredvid sitt eget namn. Endast PB är gott nog!

Nu kanske jag sticker ut hakan, men jag kan tycka att detta är fegt. Jag tycker även att man resonerar fel. Jag vet flera som brutit ett lopp för att det inte gått så bra. Inte för att de fått ont eller kännt sig dåliga utan för att det inte var deras dag, tiden var på g att bli dålig. De verkar resonera som att de inte "förlorat" (dvs presterat en dålig tid) om de ger upp. Jag tycker att det är precis tvärtom! Om du inte ens slutför ett lopp så är du sopsist. Du klarade inte av det. PUNKT. Visst, du kanske klarar av att springa en mil (eller två) "any given sunday" men idag gjorde du uppenbarligen inte de. De som bröt LL för att de var på G mot en taskig tid, eller hade gått ut för hårt och tvingades sakta ned och skulle få en sämre tid DE HAR INTE KLARAT loppet. Så är det bara. Sedan skiter jag i om de tuggar 4-milare till frukost på daglig basis. Kommer du inte i mål så har du inte klarat loppet. Nää, spring klart, ta det som ett träningspass, njut av loppet och le mot de (som för en gångsskull?) lyckas komma före.

DNF pga "dålig tid" är fegt. DNS på grund av misstanke om detsamma är mer förståeligt (särskilt om man har långt att resa) men annars, släpp prestigen!

*DNS= Did Not Start, dvs kom ej till start i ett lopp

*DNF= Did Not Finish, dvs kom ej i mål i ett lopp, bröt.

1000-ingar!

Precis som häftiga MarathonMia körde jag 1000-ingar idag. Ett av mina hatpass och jag gjorde som i vanlig ordning, lurade mig själv. Först sa jag 4st, sedan jag sprungit en drog jag ned det till tre, snart hade jag gjort fyra, då kunde jag ju lika gärna göra fem och när jag gjort fem så sprang jag den sista för att komma en bit närmre hem...

Så, vips! Sex st 1000m intervaller och 6km på 23.51 dvs en snittfart på 3:58! Totalt 10.5km med upp/ned-jogg. Gött mos!

Lyxigt nog kunde jag springa i dagsljus. Jag arbetade hemifrån idag då jag hade möte i stan. Efter mötet tog jag min runda på lunchen! På så sätt slapp jag vintertidshelvettesförbannelsen till mörker...

Trots vintertid så skrattade jag så att jag kissade på mig (nästan) av denna underbara bild (snälla låt det vara sant!):