2009

2009 har varit ett annorlunda år, ett förändringens år, ett bra år! Vid årets början var jag arbetslös och det var jag i 19 dagar. Sedan fick jag åter jobb på Migrationsverket. En tjänst som inte passade mig alls. Därför sökte jag nya jobb och fick i maj ett jobb som jag verkligen ville ha, ett som jag trivs med och passar till. Jag jobbar här.

I maj köpte även jag och Peter ett torp! Världens sötaste lilla 1700-1800-tals torp på landet i Söderköping. Vi är så nöjda med det! Strax därefter kom nästa stora utgift, en ny bil. Jag köpte en vit Ford Focus etanol.

Och dessa två stora händelser får knyta ihop åren 2009 och 2010 genom att symbolisera nya och gamla mål. Inför 2009 hade jag följande nyårslöften:

1) Få ett jobb - Check!
2) Springa ett Ultralopp - Check! Jag har sprungit ett 50km lopp och två ultraträningspass (54km & 59km)
3) Förbättra min tid på milen som idag är 45:38 som bäst. - Nope. Gjorde iof endast ett försök och då var jag sjuk. Tror att jag har det i mig, men det är upp till bevis!
4) Utmana mig själv i allt jag gör och se positivt på förändringar; ingen gillar en gnällspik. - Check! Svårt att avgöra själv, men så är jag väl?
5) Inte äta godis under januari - Check! Klarade med bravur. Tror dock att jag ätit igen det under året...

Mål för 2010 får bli följande:

1) Eftersom jag under 2009 har gått från ett (ynka) litet CSN-lån till huslån, billån, kreditkortslån och glasögonlån så får 2010 bli återhållsamhetens år och ska gå i sparandets tecken. Jag vill komma tillbaka till plusminusnoll åtminstonde.
2) Jag vill slå mina rekord i löpning. Både gällande snabbhet och längd.
3) Tar jag mig en funderare på, mål nummer tre kommer, var så säkra!

Jag gottar mig i andras olycka!

Eller, riktigt så illa är det kanske inte. Men jag har tänkt på varför jag gillar löpning, och det är främst friheten (går att utföra när jag vill och hur kort/långt jag vill i det tempo jag vill) men jag tror även att det är för att friheten innebär att jag slipper jämföra mig med någon. På jogg.se är det ju dock det som jag gör. Det känns bra när jag är bättre än någon och de som är bättre än mig sporrar. Annat är det dock i spåret.

Jag sprang 12km med Ida idag och det kändes jättebra i skogen (vi sprang i skogen i 2-3dm nysnö - ingen hade gått på stigen innan oss, så det var verkligen att PULSA! Rundan tog 30 min längre än annars) för att i skogen hade hon det jobbigt. När vi sista biten kom ut på en väg, som dessutom gick uppför sprang hon lätt om. Då förlorar jag all ork och lust. Märkte även detta under KUL-helgen, när jag låg främst i min grupp kändes det lekande lätt, när jag hamnade efter tappade jag ork. Så, när andra har det tufft lever jag upp. Vilken hemsk människa det gör mig, eller?

Vaccinerad!

Äntligen slog jag slag i saken, stod emot alla mina "jag ska bara" och vaccinerade mig! Fantastiskt. Nu har jag dragit mitt strå till den solidariska vaccinationsstacken ;-)

Och även om svininfluensan som fenomen inte är en rolig sak i sig så har den iaf bidragit till en hel del skämt på sistone ;-)

Ledbruten och mörbultad

...så beskrivs jag nog bäst just nu. Sitta stilla går bra, då känns det faktiskt ingenting. Men rör jag mig så känns det. Ö V E R A L L T. Verkligen. Nacke, axlar, överarmar, rygg, rumpa, lår (LÅR!) smalben och fötter. Sååå stel.

Varför undrar ni då? Jo, som bekant anordnar jogg.se Sverigestafetten, jag har sprungit Kimstad-Norrköping (18,5km) och Norrköping-Kolmården (26,5km). Sedan nämnde jag lite skämtsamt att vi kunde ta en Luciajogg den 12 december till(mot) Nyköping (6 mil). Intresset verkade minst sagt svalt och var från min sida inte särskilt allvarligt. Men jag har ju en stor mun så jag framhärdade. Hörde med taxi för skjuts hem osv. Och vips! Så fanns där intresserade som fixat alla detaljer och det var bara att hänga på. Inte läge att fega ur mitt eget påhitt.

Jag, B och Max vid Kolmårdens station kl: 7.50

Kl: 07:50 på lördag morgon (ja, ni läste rätt!) sprang jag, B och Max iväg mot Nyköping. Efter ca 3mil och 2,5tim träffade vi C och H som gav oss fika och när vi sedan gav oss iväg kändes det som om jag inte hade en enda kilometer i benen! Leden var vacker med djupgrön mossa, djupa skogar och porlande bäckar.

Gänget vid Nävsjön. Jag, B och Max mumsar glatt mackor och dricker kaffe!

Vi råkade även (TVÅ gånger!) springa rakt in i en jakt! Till sist fick vi lov att fråga vad man jagar så här års. "Allt som rör sig" blev svaret och mina fördommar mot jägare besannades. Skönt.

Tyvärr blev Sörmlandsleden snart i stort sett ospringbar med hala (HALA!) spångar, branta backar och steniga stigar. Därför tog följande mil låång tid och jag och B började undra om vi skulle hinna med tåget. Efter ytterligare 7 km var vi tvungna att rycka och lämna C och H i skogen för att pinna på och hinna med tåget.

En av MÅNGA, LÅNGA och HALA spångar (spänger?).

Efter 50 km ville jag ge upp och tjatade om taxi (hur nu det skulle gå till, vi var mitt i skogen!) och var på dåligt humör. B försökte muntra upp mig, läste kartan som en scout och var positiv. Efter 55 km ville jag gråta, skällde på Max om han sprang fel och var beredd att stoppa första bästa bil för att få skjuts. Vi var nu på väg att missa tåget och blev tvungna att kuta det fortaste vi kunde för att ha en chans. Jag orkade inte ens kolla på klockan för att se om vi skulle hinna. Vi sprang in mot Nyköping i 5min tempo medan mörkret föll.

15:42 gick vårt tåg. Vi var på perrongen 15:41:50, precis när tåget rullade in! Jag skrattade högt när vi väl satte oss ned. Humöret blev genast bra och duktiga, duktiga, DUKTIGA Max fick sig en stor kram.

Så här sprang vi! 59 km, effektiv löptid ca 7-7.15tim. Galet!

Det som (med pausar) tagit oss 7:45 tim till fots tog 20 min med tåg. Det kändes väl sådär... Det sämsta med dagen var att sedan få lov att skrapa rutorna på bilen ;-) Jag är glad och stolt. Detta gör dessutom att vi har rekord på längsta dagsetappen på Sverigestafetten. Totalt har jag löpt 10 mil stafett, så jag ligger nog bra till där med :-D

Dum?

Var på Bodypump idag, grymt taggad (gick så bra sist!) men lite trött. Tyvärr gick det segt och var apjobbigt, beklagade mig för A:

Karin: Usch det gick inge bra alls idag, det var svinjobbigt.
A: Gick sådär för mig, jag tycker ofta det går bäst om man vilar en vecka. Men du kanske är slut, har du tränat mycket?
K: Nej, inte särskilt...
A: Vad gjorde du igår då?
K: Igår? Vad är det för dag?
A: Måndag.
K: Inget särskilt...
A: Konstigt.
K: Eller, iof sprang jag 25km terräng i söndags.

Well, go figure.

Annars allt som vanligt. Ska vaccinera mig varje dag, men sedan "ska jag bara". Fråga mig gärna hur viktiga de sakerna var när jag ligger och grymtar i influensa.

Vaccinerad?

Oron sprider sig, så om inte bör du kanske tänka om...


Själv känns det som att den jagar mig... Men i Östergötland är vaccinet slut...

Sverigestafetten Norrköping-Kolmården!

Jag, Ida och Max tog på lördagen Sverigestafetten vidare från Peking till Kulmården! Sträckan vi sprang var riktigt mysig, även om vägen vid ett tillfälle försvann (tips, syns vägen inte på kartan är det nog för att den inte finns...) detta gjorde att vi fick förvirra oss över en åker samt snedda över någons gård. Det gjorde dock även att vi i princip slapp den stora asfaltsvägen, alltid något ;-)

Förutom detta höll Max på att trilla ned i en mindre flod och trillade ned i två bäckar. Han luktade inte godis efter det. Vi var även för snabba (eller för långsamma) och fick lov att vänta på bussen i Kolmården i 35min. Inte så skönt att sitta där och frysa.

Turen var mycket lyckad, vi lyckades pricka in den enda soldagen i November (klarblå himmel hela dagen!) Sprang på vackra små stigar, lugna grusvägar och genom söta samhällen. Max kunde vara lös mycket och jag hade grym ork! Etapp Norrköping - Kolmården avklarade och jogg.se:s Sverigestafett östraleden är nu 26,5km närmre sitt mål!

Sverigestafetten!

Siten jogg.se startade för ett år sedan Sverigestafetten; från Smygehuk till Trerikksröset. Joggare i hela Sverige tar på sig att föra stafettpinnen allt längre uppåt landet. Det går inte jättefort, men i lördags nådde stafetten Kimstad (för övrigt Max födelseort!) Jag, Max och Ida tog tåget från Norrköping till Kimstad där Marcus och Bengt väntade (de åkte från andra hållet). Sedan bar det av! Det var lite asfalt, lite grusväg men mest lera... Vi stretade oss igenom lervällingen på de östgötska åkrarna, sprang förbi Löftstad slott och flygklubben "Gamen", innan vi kom till Klockaretorpet och sedan vidare in mot centrum. Det gick snabbare och snabbare och på slutet (ja, iaf de sista 100m) var farten nere i 3.30min/km. Totalt tog det oss 1.41tim att löpa de 18,5km. Jag som gillar jämna tal rundade av till 20km genom en runda i parken. Första Sverigestafettrundan med hund?

Så här töntiga såg vi i alla fall ut:

Vid Kimsta Station...

...å sedan 18,5km senare vid Norrköpings station!

Go Lindex!

Lindex har gjort en kollektion plagg endast i storlek S och M (översatt upp t storlek 42) och enligt skräptidningen (som jag ändock bevisligen läser...) aftonbladet så "rasar" bloggvärlden och deras läsare. Jag tänkte göra tvärtom.

Bra jobbat Lindex!

Varför i h-vete bråka om detta?? De flesta kedjor har i dag kläder endast för storvuxna! Den utpekade kedjan Lindex har sin serie Generous där endast storlek L-2XL finns. Inte fan gråter jag för att jag inte kan ha de kläderna. Och nu snackar folk om diskriminering? Skjut mig.

En helg - 85km löpning!

Så var det gjort. KUL-helgen i Ulricehamn är till ända och jag klarade mycket mer än jag trodde! Första dagen bjöd på lite sol och lite regn, men mest grått. Vi sprang på Åsundenleden runt sjön Åsunden. Den västra sidan bjöd på en del stig (nån översvämning), lite häftiga grottor och vackra vyer. Södra delen var mest asfalt (=tråkigt) och östra var lite bergsklättring ;-) men också hemsk asfalterad banvall (det finns i mina ögon inget värre att springa på; hårt, rakt och ovarierat!). Leden blev totalt 57km, men för mig blev det ca 53,5. Jag hoppade av på slutet då mitt knä började värka.

Dag två var det sjuhäradsleden som gällde. Mindre asfalt, mer härlig djup trollskog, vindlande stigar och porlande bäckar. Vädret var mulet och rått men helt ok så länge man rörde på sig (och det gjorde vi...). Efter 36km var vi åter på hotellet med lätt möra ben.

Jag är jättestolt över att jag klarade det (och förtjänar ett par nya skor!) och har under helgen insett hur mycket en grupp kan ge. Jag tror inte att jag klarat det ensam och jag VET att jag inte hade gjort det ensam. När jag första dagen lämnade gruppen efter ca 52km så tog all ork slut. Det var mitt onda knä och inte slut på ork som gjorde att jag tog en kortare sväng, men efter jag lämnat gruppen försvann orken. En rätt märklig känsla.

KUL?! Svarare galet! - This I got to do!

I helgen ska jag på KUL-helgen. För att citera inbjudan: "ett gyllene tillfälle att träna, umgås och ha trevligt med likasinnade ultradistanslöpare under avslappnade och trivsamma former."

Så skulle helgen kunna beskrivas. Om man är lätt galen. För mig är det dock mitt livs utmaning. Springa knappt 10mil på en helg. Alltså samma helg. I ett november där den första snön just piskar mina rutor (för det snöar horisontellt här). Men alla har ju olika utgångspunkter/sinnesro.

Jag är iaf grymt spänd (och lite galen) men lite besviken på mig själv för känningar i höger höft och vad. Men (som pappa skulle ha sagt ;-p ) det är nog bara latmasken. Ingenting 10mil i novemberkyla inte kan bota :-D

Håll en tumme för mig?

Hösten har gett mig en käftsmäll

Är det alltid så här!?!
Varje år menar jag? Mörkt, grått, blött, kallt, MÖRKT! Inte ens på dagen får man se solen för att den är inbäddad i ett lager grå, blöt, kletig dimma!

Jag känner mig helt klubbad, trots den "extra" timmen (vilket jävla skämt! En extra timme mörker, tack, tack) får jag kravla mig upp ur sängen och mot espressobryggaren. Det enda jag vill är att gå och lägga mig igen och den enda tanke jag kan tänka är "trött, trött, trött" (allvarligt alltså, det är det enda som hörs i mitt huvud. Inte särskilt produktivt).

Kan man få kaffe intravenöst? På dropp som börjar injiceras vid kl:06.00 och vid kl:07.00 är man pigg som en lärka? In your face dagsljuslampor och konstgjorda soluppgångar. Det var här ni hörde det först.

Solen, du är saknad.

Igelkottar och björnar: hur gör ni? Och vad vill ni ha för att lära mig?

KIVHH gick rätt bra, sprang på 1.42.48 . Dagens tips är att inte parkera på en lastzon.

Som ni märker, mörkret får mig att bli helt osammanhängande (jag som annars är så klarsynt) Godnatt!

"Kanske inte världens hårdaste halvmaraton"

Jeho!! I helgen blir det ett halvmaraton!

"Kanske inte världens hårdaste halvmaraton", men ändå :-) Mer om loppet här!

Så håll en tumme på lördag. Finns det bättre sätt att slösa bort en en ledig dag på? Jag åker med minst en annan jogg.se:are (dvs från det eminenta forumet för löpnördar, jogg.se) och även det ska bli kul.

Loppet skänker alla vinster till "Min stora dag" som hjälper svårt sjuka barn att förverkliga sina önskedrömmar. Läs mer om "Min stora dag" och kanske skänk en slant här.

SUM blev ÖUM (typ)

Det blev inget SUM. Peter hade varit borta i en vecka, och för att hinna var jag tvungen att åka dit en dag innan, hitta nån att bo hos, sedan skumpa på ett tåg hem, betala dyra biljetter. Eller köra dig och säkert inte hitta i tid. Lägg där till att start och mål är på olika platser. Och kostnaderna (om än blygsamma) Det blev för mycket krångel. Det blir nog KUL istället!

Jag bestämde mig för att göra ett eget SUM, på Östgötaleden, ett ÖUM. Letade ut en sträcka och utan att ha en aning om huruvida jag skulle hitta eller om hur terrängen var så begav jag mig iväg. Jag hittade inte. Men jag är ändå glad att jag skippade SUM och tog detta. Terrängen var bitvis rätt svår och jag hade som sagt lite problem med att hitta. Efter lite snurrande hittade jag dock alltid rätt fick min belöning: Det var en fantastiskt vacker del av ÖL! Vid flera tillfällen log jag fånigt när milsvidda utsikter dök upp och visade vackra insjöar, djupa skogar som skiftade i alla färger, små söta hus och ett par rådjur. Så jäkla fint. Pga den vackra leden blev jag inte trött förrän vid 30km, och det var kanske för att då var enda gången som jag faktiskt visste var jag befann mig! Annars, ensam på små slingrande stigar i den djupa östgötaskogen, med bara Max som sällskap. Vid 34km var vi tillbaka vid bilen, så det blev inte riktigt nåt ÖUM, men jag var nöjd och lite frusen.

Synd att skogen är off limits ett tag framöver, älgjakten börjar på måndag :-(

SUM, SUM?

SUM eller inte SUM, det är frågan. För er oinvigda är det Sörmland Ultra Maraton, mer om loppet här. Fem mil i terräng (och fin terräng som det verkar!), hur svårt kan det vara? Jag är sugen, riktigt sugen. Härlig, ny (för mig alltså) terräng och hyffsat väder (vad det verkar) är bra förutsättningar. Dessutom skulle ett till ultralopp 2009 sitta fint.

Frågan är om "Jag är inte återhämtad från Lidingö" är en dålig ursäkt för att inte springa eller om det faktiskt är sant?

...så blev det höst

Vaknade till ett vitt landskap i morse. Nej, det hade inte snöat, men väl "frostat". Svinkallt har det varit hela dagen, så även igår, men då var det mer regn och rusk.

Hösten kom igår. Bara sådär. Jag antar att man ska vara tacksam för den fina senhöst som varit, men igår kom den; "höst"hösten. Vaknade med smatter av regn och blåst på rutan. Släpade ut en ovillig Max och när vi kom hem påbörjade jag hösten/vinterns evighetsgöra; torka maxtassar. Suck. Hade nästan glömt hur tråkigt det är. Och ineffektivt. Jag som nu blir peelad varje kväll pga allt grus han släpar dit, på vintern kan man lika gärna kasta in handduken och sova i en sandlåda :-(

Hösten kom verkligen i måndags. Snällt av den att välja början på en vecka och inte typ en fredag. Har nog sällan uppmärksammat höstens ankomst så tydligt som nu. Jag vaknade, hörde regn och rusk och första tanken (lite förvånad) var "Nu är det höst". I lördags på Lidingöloppet var det sommar. 18C och sol. På söndagen var det sol men lite blåsigt. På måndagen regn och nu frost. Sommar-Höst. Pang-bom.

Lidingöloppet (på näst sista sommardagen...) var kul! Bra väder, skön publik och en söt väskbärare som hejjade på mig (Peter). Mitt mål (mer en vision, det kändes inte riktigt uppnåeligt) var 2.38. Det är en silvermedalj. Jag kom in på 2.49 (på rätt möra ben. Vid 28km var jag övertygad om att jag aldrig skulle komma i mål. Jag insåg det orimliga i tanken, men likväl bet den sig fast). Tiden kändes ok. Utan trängsel hade jag nog klarar 2.45, men 2.38 fanns inte i Karin i år. Bättre 2.49 än 2.39, det hade varit surt.

Nåväl, det var ju i somras. Nu är det höst :-D

Maybe baby...

50+50+58=2,38 = ett silver. Inte omöjligt kan väl tyckas?? Eller? Sprang idag 1mil på 48min och det kändes lätt som en plätt (otroligt kan tyckas då jag höll på att dö för 46 på tjejmilen...). Men det var ju EN mil. Och kuperat light. Nu gäller det ju tre. Friskt vågat hälften vunnet? Ja, för fan, får jag lov och bryta så gör jag väl det...

Eloge till Jas - men jag tror inte på idén

Miljötänk är ju inne för närvarande och nu har det tagit nya höjder (ha ha!). Jas ska bli miljövänlig! En ny Jas ska tillverkas och köras på miljöbränsle! En eloge till Jas men; really?

Hur tror de att snacket går hos inköparna på försvaret?

- Killar (för det är mest killar som slåss...), vi behöver några nya maskiner att döda folk, ska vi köpa in ett dussin?
- Ja, det låter bra, men du ta för fan ingen som är miljöfarlig!

Ähum. I think not.

Team Armgren!

I helgen var det Tjejmilen och jag var med i ett toppat lag: Team Armgren!

Alla hade i princip haft svininfluensan veckan innan och var rätt kassa, men efter en god middag på hotell Hasselbacken (+ att alla gick och lade sig kl:21.30...) så var vi fit for fight! Jag beslöt att trots halsont försöka slå PB. Det gick bra.

De första tre kilometerna.

Sedan kändes benen som gelé och andan tröt. Jag kämpade tappert på. Sista km var ett helvette och jag kom i mål 40 sek över PB - HELT färdig :-C Min pulsklocka visade att jag hade en snittpuls på 180 och en max på 189. Så högt har jag aldrig kommit upp i tidigare och med snitt och max så nära kan jag bara dra slutsatsen att jag låg i princip på max hela vägen. Jag antar att jag borde vara nöjd med den bedriften...

Nöjd, stolt och glad är jag över att Therese och mamma sprang hela vägen på en jättefin tid hejja! Pernilla sprang också jättebra, men det var ju mer väntat.

Hur som helst hade vi en väldigt trevlig helg ihop och jag gör det gärna igen!

Och placeringen? Jag tror vi vann, vi gick till relaxen innan prisutdelningen :-D

På prispallen!

Maraton i Finspång i helgen! Bra löparväder, ca 18grader sol och moln. Ett bra gäng som startade. Therese sprang stafetten för jogg.se och vi käkade frukost med dem innan start. Jag nervös som alltid...

Fantastiskt vacker bana, genom skog, över åkrar, genom små samhällen, över åar och forsar, mycket grusväg, lite banvall och en del asfalt. Mitt mål var sub 4tim, men jag bestämde mig för att hålla mitt tempo i början och inte hänga på några av damerna (som jag ju ville klå). Det visade sig vara ett klokt beslut för efter 28km sprang jag om den första och efter 35 en annan. På så vis kom jag på tredje plats (!) och fick både blommor och prispeng! *stolt*

Tiden blev dock föga imponerande 4.10, men sista milen var riktigt jobbig (om än plan) men jag höll samma tempo igenom hela loppet och spurtade på slutet. T förbättrade sin tid från förra året.

Annars så var pappa och Ingalill här i helgen. De passade Max samt målade brädor till vår fasad (jättetack). Ingalill var modig och badade. Och pappa fyllde år också. Han fick en middag och (surprise...) en ljudbok.

mmm...

Ännu en bra och riktigt solig helg på vårt torp! Inte så mycket arbetat (fixat hyllan, plockat bär och gjort saft, spikat lite på bryggan samt röjt lite gräs) men mycket sola, bada och slappa!

Körde fartlek en mil idag, var varmt, annars så kändes det bra. Det är mindre än en vecka kvar till Maraton i Finspång. Nedräkningen har börjat, bäst att svulla kolhydrater. Ett angenämt problem.

Men, innan dess så drar jag nu på läger med ett härligt gäng barn (!) det ni!

Lampan!

Mitt traderafynd. Passar sjukt bra i Torpet!

Underbar helg!

Jag, Peter & Max for ut till torpet på fredagen. Vi hade köpt med oss vin, rökta räkor, aioli, bröd, västerbottenost paj och (lite otippat i sällskapet kanske...) en tapasbricka. Vi tände en brasa, käkade gott och njöt. Vi trillade i säng med en påse smågodis och en film på laptopen.

På lördagen var det rätt bra väder. Jag och Max plockade en (bajs)påse kantareller på morgonpromenaden. Peter klippte gräs och jag pysslade lite med hyllan jag håller på att tillverka. Vi satte upp mitt senaste traderafynd och det blev så snyggt!

På EM kom Henrik ut, vi badade, killarna skvallrade lite och sedan grillade vi gott och åt i lusthuset till ännu en flaska gott rödvin (min nuvarande favorit Peche-Latt; franskt). Sedan åkte H hem och jag och Peter kröp upp i sängen med godispåsen och hade Lost-maraton.

På söndagen blev det mer kantareller, Peter fiskade och vi pysslade lite allmänt. Sedan hem och 14km i löpspåren i Vrinnerviskogen, mmm. Så skön helg!

Hoppas att du också haft det nice!

Jag slår ihjäl mig!

I fredags åkte jag ut till torpet för att njuta lite av lugnet.

Icke.

Gräsmattan växer som, ja, som gräs. Jag klippte gräset, det tog 1tim 15min och jag fick en blåsa i handen som sprack och varar sig.

Sedan bestämde jag mig för att slipa lien. Något sådant har jag aldrig gjort, men va fan. Efter ett par minuters slipande skar jag av halva lillfingret (nåja) på eggen. Jaha, tänkte jag, nu är den tillräckligt vass. Jag gick ned till sjön och gav mig på vassen. Jag tror att ihärdiga slag med vilken påk som helst hade haft en likande effekt. Jag dunkade i lien i foten i upphetsningen (ja, "rätt" sid av lien, dvs baksidan. Jag har foten kvar. Och min "medhjälpare" Max lever, konstigt nog) jag stoltserar nu ett fint blåmärke.

Skam den som ger sig! Efter detta skulle jag sätta upp en list men istället slog jag mig rakt i ansiktet med hammaren när jag skulle räta ut en spik! Efter att ha sett suddigt på höger öga ett tag så fick jag ett fint (knappt synligt) blåmärke och en öm ansiktshalva. Jag somnade utpumpad som en klubbad säl (ha ha).

På söndagen begav jag och Max oss ut på en löparrunda. Efter en dryg mil föll jag handlöst på en stenhäll. Slog upp knät och båda handflatorna. Det positiva är att jag måste köpa nya tights då mina gick sönder. Nu tror jag att jag håller mig inomhus innan jag slår ihjäl mig.

Utmaning!

Tack vare mitt nyskapade tradera beroende så har jag fått den brillianta idén (eftersom det fanns att köpa på tradera) att börja brodera! Inte särskilt chick:t à la stickningsgraffiti...

...men något som jag inte kan och något som jag (faktiskt) behöver. Kan låta väl "vuxet" (bah, jag har lämnat vuxenpoängen bakom mig, numer samlar jag tantpoäng) men jag behöver en utmaning och dessutom en ny paradhandduk (som jag sa, tantpoäng). I'll keep you posten on the results...

Bestulen - igen!

Jag är förbannat jävla aparg. Nån jävla idiot har snott min registreringsskylt på min bil som jag köpte för sju dagar sedan och förvarar i ett låst garage. Fy för mänskligheten. Substantivet alltså, inte adjektivet.

Det värsta är att jag vet vem idiotjäveln är. Hoppas att han slösar pengar på att åka till sthlm för att köra i biltullar. Min bil är nämligen undantagen så som miljöbil. Men det fattar man nog inte om man är ett rövhål. Ursäkta min franska.

PB

Efter Lidingöultra har jag dragits med låg motivation, dålig ork och lite ont i höger höft. Tråkigt. Nu har det släppt! :-D Jippie!! I helgen sprang jag 22,5km terräng på rekordfart (2tim och 9min) och idag sprang jag personbästa på 5km (21,20min). Kul när det släpper!

Lite drygt en månad kvar till tjejmilen då jag och mina vackra systrar och min vackra mamma har bildat en kvartett (från vissa håll mer eller mindre frivilligt...) Jag tycker att det ska bli superskoj att bo på hotell, umgås, käka glass (=kolhydratladda) och kuta en sväng på vackra djurgården. Jag hoppas att det inte skapar någon prestationsångest för någon, det är ju mest bara ett tillfälle att ha kul och umgås! Vi kommer dessutom att vara sjukt snygga i våra lagtröjor! Design Karin&Therese.

Jag vill även säga att jag är mäkta imponerad av min storrökande lata lillasyster som inte rört sig sedan fotbollen i mellan(låg?)stadiet. Nu "älgar" hon på i spåret och är sjukt diciplinerad. Även min mamma är väldigt diciplinerad och gör precis så som min lillasyster säger ;-) Hon är ute och springer (för första gången på typ 10 år?) till och med på sin semester, i regn och i stark sol (ja, då vi andra låg och flämtade i skuggan). Hur min storasyster med jobb, två små barn, hus och en sambo som arbetar skift har tid att träna över huvudtaget det är mer än jag förstår... Sjukt stolt över er alllihopa (och över mig själv, det var ju mitt initiativ ;-p )!!! Om vi inte vinner så är de andra dopade.

My new ride!

Ja, utgifter föder utgifter. Nu har jag köpt en bil. En ford focus flexifuel. Skön att köra! Max, som vi alltid annars måste "tvinga" in i bilen, hoppade glatt in i bilen när vi öppnade bakluckan. Så, Max är nöjd! Karin och Peter också :-D

Kitt is da shit!

Idag är det hett som i en bakugn! Max, för korkad för sitt eget bästa, måste jag stänga in i torpet eftersom han annars huvudlöst steker sig själv i solen. För att göra mig nyttig kittar jag vindsfönstret på skuggsidan. Som ni ser på resultatet hoppas jag innerligt att devisen "less is more" inte är inne i fönsterkretsar...

SOL!!!

Nice! Man blir glad av lite D-vitaminer!

"Förvånande"?

70-åriga Alf Svensson (fd partiledare för KD) verkar ha petat Kristdemokraternas nya "stjärnskott" knappt 30-åriga Ella Bohlin i EU-valet. Ella har sagt upp sig från jobbet och (kan väl knappast någon ha missat?) kört en massiv personvalskampanj för att bli invald i EU parlamentet 2009. Ella stod som etta på KDs vallista, Alf var nummer nio. Ändock är det föga förvånande att KDs väljare röstar in en äldre MAN istället för en ung kvinna.

Varken nytänkande eller strukturbrytande. Snarare reaktionärt och ett upprätthållande av ett patrialkalt samhälle (...för visst var det väl bättre förr?).

Och jag som lovat att inte vara politisk i bloggen...

Bra handlat

Fick den dumma idén att storhandla efter ett hårt backintervall pass. Det gick sådär. Det tog två timmar. När jag väl masade mig till Ica Maxi och äntligen nästan var klar insåg jag att jag hade börjat handla med en scanner. Börjat. Inte nu längre.

Efter att ha irrat runt maxi en 13-14 gånger hittade jag scannern och kunde fortsätta handla. Då insåg jag att jag inte köpt påsar. De är vid ingången.

Anyways, nu är jag hemma och efter att ha fastnat en 20-min vid müslihyllan har jag bara en sak att säga:

SLUTA HA I RUSSIN I VARENDA JÄVLA MÜSLI!!! Det finns säkert massor som avgudar dessa små vidriga bär men jag kan ju inte vara ensam om att ogilla dem! (Ja, jag vet att det finns müsli naturell. Ungefär lika upphetsande som en strumpa.)

Rädda Mammorna!

Jag har gått med i Röda Korsets "Rädda Mammorna" bloggupprop. Därför behöver jag din hjälp med insamling för att hjälpa mammor runt om i världen, läs mer på här!

Jag är en fjärdedel norsk!

...så här i Schlagertider känns det viktigt att påpeka (iaf så här i efterhand).

Jag ska erkänna att jag följt schlagern dåligt i år. Till min kollega sa jag skämtsamt att det blivit för komplicerat med första, andra och sista chansen (eller vad det nu kallas) han la då en plump kommentar om min hårfärg och dess begränsningar. Sanning å säga var jag inte särskilt intresserad, men är inte den som är den om tillfälle bjuds. Igår såg jag, Peter & Max på schlagern (för lite tikar i programmet för Max dock, han kastade in handduken tidigt). DÅ blev det plötsligt väldigt komplicerat. In på scen kommer Armenien och ska sjunga sitt bidrag. "Armenien!?" sa jag och P förvånat och skämdes, inte visste vi att det låg i Europa! Men vissa öststater är ju svåra att hålla isär för oss inskränkta väststatsbor så vi nickade tankfullt och lyssnade vidare. Tills det blev Azerbadjans tur. Jag fick lov att hämta atlasen, låg de också i Europa!? Sov jag mig igenom geografin i skolan? Detta hade jag ingen aning om!

Men, visade det sig (såklart), vi hade rätt hela tiden! Varken Armenien eller Azerbadjan ligger i Europa (med väldigt god vilja kan de sägas GRÄNSA till Europa då de gränsar till Turkiet, men nu är det ju så att hela Turkiet inte tillhör Europa och definitivt inte den del som gränsar till Armenien och Azerbadjan). Europa har 44 stater. Armenien och Azerbadjan är inte två av dem. Ok, tänkte vi, ryssarna brukar ju göra som de vill, de har väl bjudit in några kompisar. Men nej, tydligen har de varit med förr (bevis på hur lite jag kollar på schlager...)!

Så, enlighten me, hur kommer det sig att två länder i djupaste Asien är med i EUROvision song contest? Vad har jag missat?

P.s. Jag vet att Israel inte heller ligger i Europa, men tydligen (på grund av befolkningens europeiska påbår??) så räknas ju Israel till Europa i de flesta sammanhang (fotbolls EM osv). Inte rätt men tydligen kutym. Armenien och Azerbadjan däremot... Nästa EU-länder? D.s.

Karin ultralöparen!

Mäkta stolt kan jag berätta att jag nu uppfyllt mitt nyårslöfte! Idag sprang jag fem mil på Lidingö på fem timmar och 26 minuter. Det gav mig en 22:a plats i Lidingö Ultra 50km. Detta gör mig till en ultralöpare. Sen åt jag pizza. Två gånger.

Vi har köpt ett torp!!!

Nu är papper påskrivna och handpenning betald - jag, Peter och Max har blivit torpare! (Vågar nästan inte berätta det för att inte jinxa det, tänk om säljaren ändrar sig?)

Vi har köpt oss ett jättesött litet 1700-1800-tals torp utanför Söderköping! Vi har ett rum och kök, knappt 2m i takhöjd, en egen lada, några vinrankor, (givetvis blir det vin i höst) 3000kvm tomt (men ingen gräsklippare - råd någon? Vi tänkte ha en "Kom hit och ta med dig en sax" fest, men det är ju bara en av våra bra idéer!) och en egen brygga... Det är ett ställe att längta till, vi trivdes jättebra på en gång Max vägrade åka därifrån). Har ni vägarna förbi bjuder vi på saft, välkomna! (Ta med en sax vettja!)

Sedan har jag börjat ett nytt jobb också, jag tror att det kommer att bli jättebra! Så jag är nog gladare än jag förtjänar just nu... Inte för att jag inte förtjänar att må bra, mer en indikation på att jag är väldigt nöjd!

Lidingöförbannelsen

Jag har varit på Lidingö två gånger i mitt liv. En gång till är sedan en tid inplanerad.

Min första date med ön var Lidingöloppet 2008. Tre veckor innan loppet blir jag dunderförkyld. Är hemma från jobbet, hostar, snorar, mår piss. Utan att ha sprungit en meter på tre veckor står jag dock på startlinjen, hyfsat kurerad, och korsar tre timmar senare mållinjen.

Mitt andra besök på Lidingö hade samma tema. Jag skulle dit på en inspirationsdag inför Lidingöultra. Datumet var den 7 februari 2009. Två veckor innan blev jag förkyld. Får feber, mår dåligt, går hem från jobbet, ja ni vet hur det är. Jag tar mig dock till Lidingö med bara en envis hosta kvar och springer en mil.

Om två veckor är det Lidingöultra. Gissa vad som hände i torsdags? Jo, jag blev förkyld. Trött, huvudvärk, ont i halsen och snorig. Behöver jag nämna att jag mellan dessa inplanerade Lidingöträffar har varit frisk som en nötkärna, mått prima och knappt ens sagt "prosit"? Vad är det med den där jäkla ön? Nån som vill springa fem mil istället för mig eller ska jag satsa på att jag trots att jag är näst intill dödssjuk kommer att klara det om blott 13 dagar?

Detox cancelled

Det händer grejor här! En omtumlande dag med mycket goda, överraskand men lite läskiga nyheter! Detta måste firas, champagnen är på kylning, detox is off! :-D

Detoxproblems...

...har upptäckt att jag är starkt kaffeberoende, blir trött som en död, håglös och får sprängande huvudvärk utan kaffe. Inte bra. Valde i torsdags (Detox dag 2) mellan att ta en Ipren eller en kopp kaffe. Avgjorde att kaffe var minst skadligt och blev en ny människa. Failure direkt alltså.

Dessutom är det ju knappt nåt jag får äta! Inget bröd, inget socker, inga mjölkprodukter eller annat animaliskt (heller ingen alkohol, nikotin eller koffein). Det jag får äta är lite bönor och lite getost samt grönsaker. Det bygger ju ingen 5-mils löparkropp! Säkert därför som jag var som död och spyfärdig efter 22km igår, nog inget att oroa sig för, klart jag klarar 27km till om tre veckor... (HJÄLP!).

Hur går det för er andra som antog min detoxutmaning?

Detox needed!

Ja, jag ska väl börja med att erkänna att jag ännu är en oupptäckt stjärna för landslaget, men som jag ser det så är det väl bara en tidsfråga ;- ) (förutsatt att man tror på reinkarnation...) April, april! Rätt många som gick på det ändå!

Nåväl, efter jul höll jag upp med godis under hela januari, planen var att sedan hålla min infamösa godiskomsumtion på en mer rimlig nivå. Det lyckades inte. Nu är det godishögtiden nummer ett och jag känner att jag nu inte bara passerat utan sprängt någon sorts rimlighetsgräns. Även med generösa mått mätt. Nu måste det bli ändring. Därför så ska jag detoxa. Jag har köpt ett detoxpaket från renewlife.se och ska äta supernyttigt under de femton dagar som "kuren" pågår. Jag utmanar alla som läser min blogg att göra detsamma, en vårstädning inför beach 2009! Antar du utmaningen? Bara nyttig mat, inget kaffe/alkohol eller socker på 15 dagar?

Givetvis måste jag först äta upp mig. Därför börjar jag inte förrän efter påsk. Kuren kommer att få en så mycket större effekt när jag har så mycket socker i min kropp att mitt blod består av melass. :-D

Landslaget!!

Wow! Jag har blivit uttagen till landslaget i ultralöpning!! (Ultralopp=mer än 4,2mil) Ultralöpning är ju en väldigt liten sport i Sverige och visserligen så har jag ännu inte sprungit något ultralopp, men de har sett min träning på jogg.se och blivit imponerade och tyckt att jag är värd att satsa på. Det känns givetvis jättekul och sporrande. Jag åker redan på lördag på en träningsvecka till Monaco. Min första officiella tävling för landslaget blir dock först i höst, så jag har ju hela sommaren på mig att vässa formen. Fasiken så kul det känns!

41 dagar kvar...

...tills en del av mitt nyårslöfte ska infrias. Vad i hela friden har jag gett mig in på?? Någon som kan sälja mig något jäkligt effektivt medel för prestationshöjning? Annars är det risk att jag trillar av pinn ute på ön... Fast, som jag så käckt brukar säga (läs ljuga) det är ju bara en fråga om fart. Hjälp!

"Men min sambo äter i alla fall inte bajs"

Kom att prata om korkade saker man sagt under en arbetsintervju. Jag tror att jag vann. Jag var på en intervju där vi hade ett rätt gemytligt samtalsklimat. Vi kom in på att prata om barn, jag sa (kul, ha ha) att jag inte hade några barn men att det kändes som det ibland eftersom jag har en sambo och en hund.

"Jaha" sa intervjuaren muntert, "vem är jobbigast av dem då?"
"Nej" svarade jag, "de är faktiskt lika lydiga båda två."

Kul. Bra klimat, alla smålog. Jag vet inte om jag fick för mig att det lät dåligt att jag refererade till min sambo som "lydig" eller vad som föll mig in när jag försökte rädda situationen med ännu en skämtsam kommentar:

"Men min sambo äter i alla fall inte bajs."

!!!!!

"MEN MIN SAMBO ÄTER I ALLA FALL INTE BAJS."

Bajs! Hur kan jag få för mig att det är ok att prata om BAJS på en arbetsintervju! Det - tillsammans med andra kroppsvätskor - ligger förmodligen högst på listan över saker som man INTE bör prata om! Vilken stjärna. Bra jobbat Karin.

37,5 km terräng; ett misslyckande?

I lördags skulle jag ut på ett sista (dvs innan 9 maj) längre lång pass. Jag har hört att det tar ca åtta veckor att återhämta sig från ett maraton, detta är säkert individuellt, men stämmer säkert rätt bra på mig. Därför tänkte jag lägga mitt sista långa långpass (dvs över 2,5mil) i lördags. Jag hade tänkt springa typ ett maraton. Fräckt bräkte jag på till min syster att det inte skulle vara några problem, vi har ju barmark här i "södern" (i stan, skulle det visa sig).

Jag hade dock inte planerat att springa i 1dm blötsnö som det visade sig vara i skogen... Ingen (förutom nåt rådjur här och var) hade heller gått där jag skulle springa, så det var oupptrampat. Och plusgrader, så snön smälte och gled under mina fötter. Därför orkade jag inte mer än 37,5km. Då var jag helt färdig, supertörstig (vattnet jag haft med mig var ej tillräckligt - jag har aldrig varit så törstig i hela mitt liv! Jag fick faktiskt lov att dricka gult vatten från en bäck...) och benen VÄRKTE!

Nu känns det lite som ett misslyckande. Det hade varit skönt att ha klarat över fyra mil, då hade det sedan känts lugnt att kämpa på i mindre än en mil till den 9 maj. Samtidigt känns det nu som försent att klämma in ett till långt långpass innan loppet. TILLÄGGAS bör dock att jag drog med Peter och Max till samma skog dagen efter och gick en promenad och upptäckte att det ju var helt omöjligt att ta sig fram i snön, man gled ju bara runt! Då kändes bedriften lite bättre... Men ändå.... mission not acomplished.

Ironi

Jag har ännu inte riktigt släppt min skostöld. Ironi i hela historien är att jag har en fotpod (mäter hastighet och distans på löprundan) som man fäster på ena skon. Jag har alltid varit ivrig som en iller att ta av denna INNAN jag parkerar skorna utanför dörren.

Så att ingen ska sno den.

Den är värd 600kr. TUR att jag valde att låsa in den men lämnade 3000krs skorna utanför dörren! Hur tänkte jag då???

Nåväl, ett ljus i mörkret är att Polar (som tillverkat min fotpod och klocka) hade medlidande med mig (efter att jag skickat ett hyffsat långt tycksyndommig-mail) och skickade en ny fästanordning till fotpoden GRATIS! Tack Polar!

...och tack pappa, även du ett ljus i skotjyvsmörkret ;-) På torsdag blir det Intersport!

HELVETTESJÄVLAPISSTJUVSIDIOT!

Jag har blivit bestulen. Och är arg som ett jävla monster.

Jag har ett par Newton Running skor. De finns inte att få tag på i Sverige. De är speciellt utformade för de som springer på framfoten/mitten av foten. De kostade mig 1700SEK när jag beställde dem början av november. Eftersom de är rätt tunna är de knappt använda nu i vinter. Jag hade i dem ett par ortopediska inlägg som jag utformade efter mina fötter och införskaffade i november.

I torsdags var jag ute och sprang. Det var lerigt och jävligt. När jag kom hem ställde jag (vilket jag gjort sedan vi flyttade hit -04) mina blöta, svettiga och leriga skor utanför dörren. Vi bor högst upp i huset så ingen behöver snubbla över dem eller störa sig på dem. Vid 22-tiden var jag ut med Max, då stängs även porten. Jag lät skorna stå kvar. (Jävligt dumt visade det sig och det behövs inte påpekas igen tack.)

På morgonen var de borta. Nån helvettesjävlatjuvidiot har snott mina skitiga, svettiga äckliga skor! VEM FAN VILL HA DEM!? De hade ju dessutom MINA ortopedisk inlägg, utformade bara för mig, totalt VÄRDELÖSA för alla andra. Dessutom är det få som har användning av dessa rätt speciella skor. Men, för mig var de värda över 3000kronor, plus att min fästanordning för min fotpod satt på skorna. En sån går mig veterligen inte ens att köpa (och jag hade bara en).

BAJS!!!

Galenpanna!

Varför kan inte jag få en räv? En pytteliten en bara? Typ den här:



Sötnos!

Teknikens under...

När jag, för att lugna min köphybris, (men det var i sanning att gjuta olja på vågorna...) köpte en dator slog jag på stora trumman och köpte till äkta Office och äkta virus-program för att slippa allt meck med piratkopiorna. Jag vill ha allt korrekt helt enkelt. Uppstår nåt fel så ska det ordnas, inte bero på nån dålig kopia. Rätt och riktigt ska det vara *präktig*

Jaha, efter att (inte så lite stolt) lyckats installera ett RAM-minne på min nya dator (fråga mig inte vad det är dock) så fick jag vackert be Peter om hjälp för att installera Office-paketet! Hur svårt kan det va? Man sätter i en skiva och svarar "Ja" på allt, men icke. Nåt var fel. Peter fick hålla på i ett bra tag innan han lyckades också, det ska i sanning sägas (och detta BÅDE på sin och min dator). Efter det var det dock inga problem med att installera Macafee-virusprogram, det fixade jag helt själv. Problemen började efter ett par dagar. Då menade datorn och Macafee att datorn inte var skyddad. Följaden fråga dök upp på skärmen:

-Datorn är inte skyddad, vill du åtgärda detta, tryck "Fixa"

Brilliant! tänkte jag, klart jag vill "fixa" det lät för lätt för att vara sant, men så hade jag ju betalat för det. Jag tryckte fixa, datorn tänkte och sa sen: "Försökte fixa, men fel uppstod. Problemet är inte åtgärdat." Nähä tänkte jag och klickade på vad datorn hade för förslag för att åtgärda problemet. Dator föreslog att jag skulle köpa ett virusprogram, TILL EXEMPEL MACAFEE. Man har ju blivit sur för mindre.

Skam den som ger sig. Jag laddade då (egenhändigt...) ned Macafee Virtual Technician som upptäckte ett fel och undrade (shysst!) om jag ville att detta skulle åtgärdas. Ja tack. Teknikern stötte då på ett problem, ville jag åtgärda det? Ja (pucko!). "Problemet inte löst, gick inte att ordna, tack för besöket."

WTF!?!? Här har man för dyra penningar köpt dyra program för att SLIPPA krångel och vad gör de? Krånglar! Vad gör de åtgärder som man ska kunna vidta för att ordna detta? Misslyckas! Ok, jag är inget datorsnille, men med dagens teknik så ska ju man inte heller behöva vara det!!! *sur*

Peter lyckas inte heller så bra med sin nya dator, igår råkade han t.ex. slänga papperskorgen... Var kan man ju undra... Vem vill ha Vista?? Ge mig tillbaka min Commandore 64! När den inte fungerade så skakade man lite på bandläsaren eller blåste bort damm ur nån ventil. Inte fasiken hade den nån töntig "tekniker" som bara berättade saker som jag redan visste.

Bra gjort regeringen!

Ni var många som trodde att detta aldrig skulle komma över mina läppar, men; Bra gjort regeringen!

Jag känner verkligen för de som riskerar att förlora sina jobb pga SAABs problem, det måste kännas förjäkligt. Jag skulle även tycka att det vore sorgligt om SAAB försvann från bilmarknaden.

MEN, inte fasiken ska mina skattepengar gå till att rädda ett amerikanskt jätteföretag som inte har haft vett nog att sköta sina miljonaffärer!?! Att regeringen vägrar ge pengar till detta är givetvis inte bara klokt utan det enda rätta. Det är många företag som går dåligt just nu, många små företag som skött sin ekonomi men som i krisens spår ändå inte får det att gå ihop. Det vore ju som att spotta dessa i ansiktet om Sveriges regering ger pengar till ett (ändå) rikt amerikanskt storföretag.

Karin: bra för Sverige!

Mitt i denna finanskris har jag fått köphybris och verkar tro att jag är rik, eller att någon skulle vilja ge mig ett lån...

Jag har kollat på hus, allt från små bodar på 125.000kr till herrgård på närmre åtta mille. Sedan har jag letat efter bil och hittat ett par prima miljöbilar i 50.000-90.000kr-klassen. (För inte kan man åka och titta på herrgård i Terceln? Vi skulle inte tas på allvar...)

...och när man väl har ett hus och en bil så är väl inte steget långt till en liten häst? Har hittat en hel del snygga westerntrände arabston på "rea" för blott 45.000-90.000 kr.

Men eftersom jag inte har de summorna (och lyckades hålla mig från att ringa mina bankkontakter ;-p ) så köpte jag istället en ny dator. En HP eftersom de, enligt "Maket IT fair" hade bäst Code of conduct (nästan välgörenhet alltså!).

Så, när jag shoppat oss ur krisen och flyr utblottad från mitt slott på min apelkastade arab med kronofogden i hälarna, tänk då på att det var jag som räddade Sverige! (synd bara att jag inte fått lön sen i december...)

längtar inte efter morgondagen...

Har just tränat mitt första PUMP pass på över ett år. Jag får alltid (och detta skyller jag på min kära far som är likadan) GRYMT mycket träningsvärk första (och gärna andra) gången! Om jag kommer ned för våra fyra trappor imorgon så får jag vara glad...

Aj aj aj... kommer att ha så ont. :-(

Däremot så hade de bra speglar, tyckte jag såg rätt fit ut redan innan :-D He, he, det är ju rätt uppenbart attt jag är närsynt även med linser ;-)

Mission accomplished!!

...idag är det första februari och jag har inte ätit godis på en hel månad! Hurra för mig! Jag uppfyllde mitt löfte.

Första svenska advokaten med slöja på G!

Givetvis positivt att en bit tyg inte ska stoppa en individ att bli eller arbeta med det som han eller hon vill. Synd bara att personen i fråga är Cherin Awad (känd från Halal-TV) som har uttalat sig positivt om stening (Läs t.ex. här och här).

Jag tycker att slöjdebatten är ytterst komplex. För mig är det givet att alla ska få ha den religion som de vill och även ge uttryck för denna. Det ska vara ok att bära kors, ha turban osv. Slöjan däremot, den är tudelad för mig. Jag är fullt medveten om att många (de flesta?) kvinnor som bär slöja gör det för att de vill och anser att det är korrekt i enlighet med deras religion och livsval. De ser sig inte (är inte?) som förtryckta och/eller tvingade. Det känns förment att lägga på en analys och säga att de egentligen inte vill ha slöja men att de är familjärt, socialt och religiöst, pressade till detta. Men slöjan är ändå på ett plan ett uttryck för ett förtryck av kvinnan, något jag givetvis är emot. Viktigt att komma ihåg är dock, att bara för att detta förtryck är väl synligt behöver inte det betyda att det är värre än något annat. Varför sminkar vissa av oss sig t.ex? För att vi tycker om att stå med en liten borste och måla ögonfransar? För att det är kul att lägga ned tid på att måla ögonlocken gröna? Knappast. För att vi vill? Eller för att vi är socialt pressade? Vem är egentligen förtryckt?

Ingen?

Båda?

Och katolska kyrkan... don't get me started. Nu när ni misslyckats med en stämning för kränkning av Jungfru Maria i ett så Katolskt fäste som Chile (i Chile är t.ex. abort både förbjudet - i ALLA fall, även vid fara för kvinnans liv - och dessutom kriminellt) kan ni kanske inse att era åsikter är mossiga, diskriminerande, exkluderande och fördömmande? Se ett ganska roande klipp här.

Oj! Vad politiskt det blev, jag som lovat att inte vara det online...

REKORD!

Jag och Max drog till Sörsjön på en löprunda idag och slog nytt längdrekord! Vi sprang 34km och hade det inte blivit mörkt så hade vi fortsatt! Visst, det ska erkännas att jag förbannade minsta uppförslutning på slutet, men jag sprang, höll bra fart och hade kul i över tre timmar! Skogen var som alltid mycket vacker; grön mjuk mossa, stora istappar från stenbumlingar och det var kallt och hårt i backen. Solen tittade till och med fram då och då och silade sina strålar genom grenverket. En bra dag och ett steg på vägen mot ett av målen för 2009! Kände mig grymt nöjd efteråt och (hör och häpna...) PIGG!

"Då vet man att man kommit någonstans"

"Då vet man att man kommit någonstans." Så uttryckte sig Lars Winnerbäck angående att han fått en buss i sin hemstad Linköping uppkallad efter sig. :-D

För er som inte fattade det så var han ironisk. Någonting annat som är jäkligt ironiskt är att jag hade så ont i ryggen att jag beställde en tid för massage. Då gick det givetvis över. Jag bestämde mig för att gå ändå. Då kom det tillbaka. Jag kan höra hur ödet/gud/Allah/Shiva/Buddha/mfl skrattar rått. Kul.

Annars händer här grejer! Har nytt jobb, får se hur det går med det!

Jag känner mig elak...

Jag slås ibland nu för tiden av lusten att vara elak. Eller nej, brutalt ärlig, vilket oftast är elakt. Jag menar, har nån jordens fulaste frisyr så behöver du ju inte säga det (men frågar personen i fråga om vad du tycker kan man ju givetvis vara ärlig, men man kan ju linda in det lite).

Jag känner mig bara så trött på vissa typer och företeelser. Vill inte gå in på detaljer här, men till några skulle jag vilja skrika "Vad var det vi sa era dumma jävlar! Fy fasiken va taskigt mot T, detta borde ni ha tänkt på innan!!! Egocentriska jubelidioter." Till en person med årTUSENDETS fulaste tatuering (och då ser jag ändå Miami Ink rätt ofta...) på ett forum vill jag gärna berätta det. Gärna i form av nån spydig kommentar: "Ojdå, kommer att kosta mycket att ta bort den där (skiten)!" Korkade personer får mig att vilja kräkas. Några som banne mig inte vet vad de håller på med och låter det gå ut över en annan skulle jag vilja... äsch, låt oss säga ruska om. Till de som inte vågar säga ifrån skulle jag vilja göra detsamma. De som är lata och inte orkar... nej vi slutar där (känns lite bättre faktiskt).

Vadan denna "djävulskap" jag som annars är så snäll (hmmm...)? Abstinensbesvär och allt socker som är på väg ur kroppen månne???

Någon som tog åt sig av det jag skrivit? Ja, gör det, så har nån fått "en skopa ovett" (snyggt talesätt va?) i alla fall... :-D

Skänk inte pengar hit!

Återigen har aftonbladet ett stort larm; "Skänk inte pengar till följande organisationer, de uppfyller inte vad de lovar". Källan är Frii (Frivilligorganisationernas insamlingsråd) som kontrollerar att insamlade pengar går dit de ska.

Med på listan finns MSF - Mojahedin Sympatisör Förening. Så skänk inte pengar till dem, de håller inte vad de lovar och skänker inte pengar till terrorister...

p.s. Inget godis ännu... hejja mig!

Ett gott nytt år?

Ja, det vet vi ju inte förrän ungefär den här tiden nästa år ;-) Fast dagen började bra med sovmorgon och strålande sol!

År 2007 började jag med en ny tradition: att lista mål för det kommande året. Jag gillar mål bättre än löften, vissa saker är svåra att lova, men man kan absolut ha det som mål. Målen för 2008 var följande:

1. Lära mig mer om Samer.
   
2. Ta ett LP1 med Max.
   
3. Vara mer miljövänlig i min vardag.
4. Äta mer middagar ihop med Peter, vi äter alltför sällan ihop!
5. Vara mer kreativ, t.ex. läsa och skriva mer.

Hur gick det då? Sådär. Ska jag betygsätta mig får jag en 2 1/2:a av fem. Jag har lärt mig lite (med betoning på lite, vet dock vad en sameby är. Typ.) mer om Samerna, men vill och ska lära mig mer. Max har ännu inget LP1, men vi tog ett förstapris i den enda tävling som vi ställde upp i (skärpning...) Tänker inte ens sätta upp det som löfte i år, men det ska bli av ändå! Jag har försökt att handla mer säsongsberoende och jag tar oftast med mig kassar till affären samt tackar nej till ytterligare kassar, så gällande nummer tre har jag väl lyckats någotsånär, men där kan ju alltid göras mer... Jag och Peter äter oftare middag ihop! Fortfarande relativt sällan, men mysigt! Godkänd på den. Jag läser rätt mycket nu för tiden, så hälften rätt på nummer fem då... Känner mig dock inte nöjd med måluppfyllnaden för 2008... Nu, mot nya mål!

MÅL FÖR 2009:

• Få ett jobb (ett bra, utvecklande och utmanande jobb med bra arbetskamrater och bra kommunikationer samt hög lön, det kan väl inte vara så svårt?)
• Springa ett Ultralopp (=alla lopp som är längre än maraton) Är anmäld till ett redan i vår... HJÄLP! Jag vill även förbättra min tid på milen som idag är 45:38 som bäst.
• Utmana mig själv i allt jag gör och se positivt på förändringar; ingen gillar en gnällspik.
  
• Sen har jag även ett LÖFTE (dvs något som jag MÅSTE hålla): Jag ska ha en vit månad, starting today!! Då menar jag inte sprit utan min drog; socker, givetvis. Jag ska inte äta godis innan första februari 2009. Basta. (Jag är i skriande behov av en detox!)

Thats it. Så får vi väl se hur det går...
Som avslutning får ni några dagar ur den allra första dagen på år 2009!

Max och en av sina eviga pinnar...

Ett gäng hungriga änder i en kall Motala ström.

Is i Motala ström.

Vackra Max i en snygg pose.

Gott nytt 2009, this is the year it all will happen!(??)