lördag, november 22, 2008

Jag har besegrat min "Nemesis!!!! (med en insats på 21.5km, 1450kcal & drygt ett år...)

För drygt ett år sedan beslöt jag mig för att springa runt Ågelsjön, till Sörsjön och tillbaka. en tur på drygt 2mil. Det gick inte så bra, läs min rapport från den turen här (Den turen lärde mig dock två nyttiga läxor; 1) spring inte i skogen utan mobil och 2) det går inte att springa sig igenom löparknäsmärtor) För två helger sedan beslöt jag mig för att försöka igen. Inte heller detta gick bra, men nu kom jag ju inte ens iväg, läs mer om det här.

Så. Det var med hjärtat i halsgropen som jag begav mig av till Sörsjön för att besegra min "Nemesis" (aningen överdramatiskt kanske...) På vägen ut höll jag på att vända. I Norrköping har vi ingen snö alls, här vad det snö och isgata av vägarna och t.o.m. med dubbdäck kände jag hur greppet tidvis släppte. "Detta går ju inte att springa i" tänkte jag. Men dum som jag är beslöt jag mig för att försöka (med ett löfte om att vända om jag höll på att slå ihjäl mig).

I skogen var dock stigarna fina och jag var tacksam för att det var bra - och TORRA stigar och vägar, jag är SÅ trött på att klafsa i isvatten! - inte så kuperat och rätt bra markerat. Det var även otroligt vackert; långa vackra istappar hängde från stora stenar och bergsklippor som omgav stigen, bäckar flöt fram genom hinnor av kristallklar is, de snötäckta (!) sjöar som kantade min väg glittrade i solskenet men i skogen kunde jag ändå bitvis se grön inbjudande mossa!

Men det var kallt, typ -5grader och när jag kom halvvägs, till Ågelsjön, blåste det motvind över sjön vars vatten var upprört och såg svart och svinkallt ut. Min varma fleecejacka var fuktig och kändes kylig, mössan blöt och klibbig plus att jag fick känningar i höger knä. Jag blev rädd att jag återigen skulle bli fast i kylan i skogen och ha svårt att få hjälp därifrån. Sörsjön kändes lång borta och till råga på allt hade inte jag räknat med att det skulle mörkna så fort!

Men. Jag kom tillbaka! Till sist. Skymningen hade redan krypit in över Sörsjön, det var kallt och jag trött, fuktig och lite kall - men nöjd! Jag har äntligen sprungit runt dessa sjöar! Det tog drygt ett år, men jag kan tänka mig att göra om det igen! Snart :-)

3 kommentarer:

Peter sa...

Bra jobbat älskling!!

Jag är så stolt över dig!

Puss

joacim sa...

HEJJA HEJJA...

Kommer kanske Peter komma med på senare turer?

Karinjax sa...

Men snälla Karin, varför springa när man kan gå?? 2 mil hinner man under dygnets ljusa timmar även så här års... *ler* ... ha det gott kompis.