Jajjamensan!

Nu har vi varit till veterinären igen!

Max, den lilla klanten, blev som vanligt jätteglad över att komma hem till mamma. Han sprang runt så att mattorna hamnade längs väggarna. Sedan halkar han - som man bäddar får man ligga... - likt Bambi på de hala trägolven. På nåt vis (och ganska roligt såg det ut...) lyckades han bryta en klo. Hönsmamman Karin ringer till Strömsholm (för råd, hade inga tankar på att åka dit). En något irriterad jourarbetare säger att det är bäst att få en tid och åka in imorgon (läs idag) men att han nog överlever trots att han hoppade på tre ben.

Max vägrade sätta ned benet - det såg ut som om det var av på kanske 5-6 ställen. Då vi sen skulle gå ut och kissa kunde han dock både dra i kopplet och springa - på 4 ben...

Idag var han bättre, men eftersom vi är inne i en självriskperiod, och närmsta veterinär under kommande 3dagar är just strömsholm så åkte vi in iaf. Max fick lugnande och sov som en död medan veterinären i Falun plockade bort klon. Nu är Max mycket trött, men annars verkar ham må rätt bra - förutom självömkan då!

Ur led är tiden 2...

Igår när jag satt framför datorn så hör jag ett - för årstiden - konstigt ljud och tittar ut. Det är lite mörkt ute men jag kan ändå se vad det är. Det är en flock svanar (möjligen gäss) som är på väg söderut. I DECEMBER!!! Stackars förvirrade pippis...

Dagens citat kommer från nya favvo tidningen Corren (www.corren.se, hittar dock ej artikeln där). De hade idag en lång artikel om att "Bakom varje skinka finns en gris". Artikeln tar upp fakta om grisar, lite "grishistoria", och framförallt problem med dagens grishållningen. Artikeln avslutas med följande, klockrena, kommentar:

När skinkdoften fyller julköket, skänk en tanke till det nyfikna, föräldrakära, sociala djur som förser oss med julstämning.

Getting worse by the numbers??

När det sker en svältkatastrof någonstans i världen (vanligtvis Afrika) eller när det sker stora olyckor eller naturkatastrofer verkar det som att det är antalet människor som är det essentiella. Jag kanske är cynisk, men jag tror inte att det hade varit sånt bråk om att ta upp Estonia om en person dött. Vad värre är vet jag inte om särskilt många ens skulle ha kommit ihåg olyckan om bara en person förolyckats.

Vart vill jag då komma? Jo, det verkar som att en händelses hemskhet och "viktighet" beror på hur många som far illa. Detta kanske är föga förvånande med tanke på att det då berör fler människor. MEN varför tycks det värre att miljoner människor svälter. Är det inte lika illa att en enda gör det? För den individen blir det ju varken bättre eller sämre av att fler svälter. Den individen som sedan dör av svält gör det oavsett hur många som gör det samtidigt och det är lika oåterkalleligt oavsett antal.

Varför är det värre när det fler som lider? På individnivå är ju lidandet och sorgen densamma. Och det som vi anser är det hemska är ju just lidnade, död och sorg, och dessa är aldrig kollektiva utan bärs alltid av individer. Jag tror inte att man kan summera lidandet eller att summan av alla människors lidnade blir större än sina individuella delar.

Sorg, död och lidande är, tyvärr, personligt. Det borde alltså väcka lika stor sorg och avsky att endast en enda människa svälter eller dör. Det borde vara lika fel och samma åtgärder borde åberopas. Varför anser vi all olycka vara värre om den upplevs av fler? Har vi alla någon slags utilitaristiskådra och ser hur jordens totala lycka sjunker med fler antal individers olycka? Trots att min egen lycka omöjligt kan påverkas av andra - okända människors - olycka?

Min Max är sjuk :-(

Lilla stackars Max ville inte äta frukost i helgen, kvällsmat gick dock bra. Max är ju inte direkt känd för sin stålmage så vi antog att det bara var en släng av ätit-något-jag-inte-borde(igen)-sjukan som brukar gå över av sig själv. På söndagen då vi kom hem från stan hade han dock bajsat ned hela sovrummet (han är instängd där när vi är borta) och hälsade oss med att spy tre gånger i hallen. Jag och Max gick ut medan Pter drog det kortare stråt och torkade upp.

Vi var ute i 40min och då vi kom tillbaka tog jag cykeln ned till stan för att köpa canicur. Jag hann dock knappt ned till stan förrens Peter ringer, nu har Max inte kunnat hålla sig och Bajsat ned hela lägenheten med mest blod. Peter riinger till Valla i LKPG som har jour och vi åker sedan in. Det typ rann blod ur rumpan på stackars Max. Väl inne är han ganska låg och somnar på golvet en stund. Veterinären tror dock att det "bara" är en tarmrubbning som orsakar blödning i tarmen. Hon föreslår dock att han får ligga inne med dropp för att förhindra uttorkning.

Så, vi lämnade vår lilla prins där och får hämta honom tidigast imorgon (tisdag), men om han inte svarar på dietkosten får han stanna längre. Idag var han dock piggare. Lill-flaxen, det är väldigt tomt utan honom...

Ur led är tiden...

Ur led är tiden...
Glöggen är slut redan innan december börjat, men idag - andra december - plockade jag dessa:


Dålig bild, jag vet, men den är tagen med mobilen. Väldigt fina om än något blöta trattkantareller som nu ligger i min mage :-)

Glögg KRIS!!!

Idag tog jag mig en snabbis förbi stan för att inhandla glögg till glöggkvällen nästa vecka. Jag gick in på systemet och började leta. Utbudet var ganska dåligt, naiv som jag är trodde jag att de inte plockat fram allt ännu. Jag hittade nästan bara tråkig Blossa glögg (den fick iof högsta betyg i glöggtestet som jag höll i näven men vilken ful flaska!!!). Jag bestämde mig för att fråga en expedit efter den glöggen jag letade efter (givetvis den med choklad i):

- Nej, den är tyvärr slut.
- Den då (Pekar på Blossa 06, årgångsglöggen för i år)
- Nej, den är tyvärr också slut.
- Ok, va synd (nu måste jag alltså hit igen!!) När får ni in mer?
- Mer? Nej, det får vi inte de är slut för i år.

Glöggen är alltså slut.
För i år.
Det är den 30 november.
Och folk tycker växthuseffekten är illa, vad är då detta? Snart firar vi väl jul i augusti och äter kräftor till midsommar. När det gäller jul är jag en inbiten traditionalist, avskyr förändringar.

I panik för jag ut till Willys sent på kvällen då jag börjat misstänka att även hyacineterna kunde ta slut! Därför har jag nu julpyntat nästan klar för att inte hyacinterna ska känna sig så ensamma...

Men vi är faktisk bara här tills innan jul så jag får ha juligt nu. Om det nu går utan årgångsglögg.

Prickig promenad!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något! Inte för att det har hänt sådär särskilt mycket... Det här får bli lite av en bildblogg, först en bild på Max uppfödare Carloines Pirayor, förlåt, jag menar givetvis valpar! I bild Becajo's Bumbel bee och Betty Boop (Big Boss, skymtar lite i bakgrunden). Snälla Peter, bara en till??


I helgen var det prickig promenad i Linköping. Trots att det regnade hela tiden så var vi ett tappert gäng på sex dalmatiner och nio tvåbeningar om jag inte räknar fel... Här ser ni en del av gänget:

Max lekte bäst med kompisen Zigge. Zigge säger nämligen inte ifrån då Max fultacklas så han faller som ett korthus. Till Max försvar är Zigge ganska valpig och tappar lätt balansen. Det var i alla fall jättekul att se dem ha så kul ihop, här busar de om en pinne:
Trots att de var så många var det inte nåt bråk. Tjejjerna grymtade lite om att det minsan var de som bestämde, men inga allvarliga catfights, de var med i leken de med!

Tyvärr är vår kamera (och bara dens fel ok?) jättedålig, så det där är allt ni bjuds på! Tyvärr ingen tillräckligt osuddig bild på stackars parabol-Noah som inte kunde vara med de andra och leka pga sin svansskada som tvingar honom att bära en tratt. Tyckte synd om honom då de andra busade runt, men det är ju för att han ska bli bra snart, synd bara att man inte kan förklara det! Prommenaden var iaf jättetrevlig, trots vädret. Vi gör gärna om det! Väldigt bra strövområde oxå... Bra fixat Jenny!

Min morfar

Jag kommer ihåg känslan i magen då hans blå (i mitt minne i alla fall) bil stod parkerad bredvid vår uppfart. Han parkerade aldrig på uppfarten, kanske för att mina föräldrar hade två bilar, kanske gjorde han det bara att jag inte minns.

Jag kommer ihåg att jag brukade springa hem då jag såg bilen för att träffa honom, att jag blev glad och upprymd bara av att se hans bil stå där. Jag kommer också ihåg besvikelsen då det inte var hans utan någon annans bil och han inte alls var och hälsade på. Jag brukade sitta i morfars knä och prata. Jag kommer inte ihåg något särskilt som han sa eller gjorde, men i mitt minne har han alltid skjorta på sig.

Ett mycket starkt minne är att han i dörren på sin bil hade en burk, en ganska vanlig burk då jag var barn, en gammal sirapsburk. Den var fyrkantig fast med runda hörn. Jag kommer ihåg den som beige och med vitt lock. Fast morfar hade inte sirap i sin burk utan karameller! Oftast (eller var det alltid?) polkagrisar. Jag fick alltid ett par stycken.

Jag kommer även mycket starkt ihåg hans hem i ”Bygget”. Jag kommer framför allt ihåg de skämt som alla brukade dra om ”Pang i bygget” som jag inte förstod då jag aldrig sett den serien. Av någon anledning kommer jag inte ihåg hur vi sov när vi var där, kanske hade vi husvagnen? Jag kommer dock ihåg köket i huset. Inte i detalj, utan mer känslan och vad vi gjorde. Jag åt fil där med hjortron där. Jag tyckte inte om hjortron då (troligtvis hade jag aldrig vågat smaka) så jag ville helst inte ha. Men jag kommer ihåg att då jag smakade tycket jag att det var gott, men det erkände jag inte förståss! Jag har även ett minne av att jag var ute på en myr och plockade hjortron i träskor… låter inte så värst smart…

Morfar hade djur också. Han hade svarta grisar med betar, men jag tror inte att det var vildsvin, för jag var inne och lekte med dem (även om mamma inte var så förtjust i det…). Jag älskade grisar på den tiden och att träffa livs levande grisar var ju toppen! Morfar hade getter också. Det jag mest kommer ihåg är att mamma var livrädd för dem (också), men jag var inte rädd alls. En gång hade jag fått en ring ur en automat. Den hade en grön skimrande plaststen klistrad på dem. Jag gillade verkligen denna ring, men det visade sig att det gjorde även en av getterna. Getter äter ju som bekant allt så efter ett tag då jag stått där och gullat med en av dem så hade hon sugit i sig min vackra sten! Morfars fru lovade att hålla utkik efter stenen, men hon hittade den aldrig, konstigt nog… Jag minns inte om jag bara tänkte limma dit en ny sten eller om jag faktiskt gjorde det.

Ett mindre roligt minne är att en gång då vi kom till bygget fanns där inga getter men däremot gethudar uppspända på tork…

Det var även däruppe som jag för första gången såg hundvalpar. Jag minns faktiskt inte om det var morfars valpar eller någon bekants, men som jag minns det var det någon slags jaktras och de var väldigt små och söta. I mitt minne ligger de i en korg under ett fönster.

Jag minns även starkt morfars kopor, eller heter det så? Sådana små koppar med handtag som man dricker varm choklad ur i skogen, som scouter har? Fast morfars var i trä, han hade snidat dem själv av utbuktningar i träden. Jag kommer speciellt ihåg en, som är min, den är ganska liten och har som piggar på undersidan, fast mellan piggarna är den väldigt len.

Det finns många minnen, men mest minns jag morfar som stor, mjuk och varm och innerligt snäll. Min mamma och moster säger att han aldrig gnällde eller var sur, detsamma sa de på Hällsjöhemmet. De kallade honom för en stor snäll björn. Min morfar björnen, jag kommer alltid att minnas honom.

Sov gott morfar, vi ses i nagjala.

jädrans aftonbladet...

Ok, det viktigast är givetvis att mobbade barn inte längre blir mobbade med anonyma sms. Men även om det "enda" vi gjort är att vi tagit bort ett teknisk hjälpmedel till mobbing så är vi ändå väldigt stolta över att ha kunnat påverka jättar som teleoperatörerna. Idag skriver aftonbladet som att Telia och Telenor har tagit bort denna tjänst, men det skriver att det är FRIENDS som ligger bakom detta. Surt sa räven.

Undrar om jag ska maila expressen?

Världens hurtigaste tjej?

Jag har varit ute och sprungit en mil idag! Och det är ju hurtigt. Problemet är bara att det har öst ned hela dagen... Men det finns ju tydligen inga dåliga väder, så jag krängde på mig regnkläder och sprang iväg. Hundstackarn tvingade jag med mig oxå!

Efter nån kilometer insåg jag att ok, det kanske inte finns några dåliga väder, men det finns dåliga kläder... (eller jag insåg faktiskt att det finns inga dåliga väder gäller bara då man är innomhus) Jag var redan genomsur, skorna kippade och jag började inse vilken otroligt dålig idé det var att ta med mobilen (lyssnar på musik med den...) Stigen var som en bäck och vi fick halka oss fram på hala rötter och sliriga stenar.

Efter en knapp timme var vi åter vid bilen. En lerig Max frös så att han skakade, mobilen simmade i fickan och mina muskler stelnade snabbt i kylan.

När vi väl kom hem insåg jag att det var idag som mina favoriter E-on stängt av varmvattnet... Max stackarn fick en kall(ljummen iaf) dusch och jag for iväg för att sola nu så att jag kunde snåla till mig en dusch där...

Nej, inte världens hurtigaste, världens dummaste.

igen...

Den uppföljande artikeln i DN kom aldrig med i nätupplagan. Papperstidningen kunde dock berätta att samtliga operatörer, SAMTLIGA!, nu dragit in tjänsten med anonyma sms! För Telenors dotterbolag Campuz mobile och Djuice kommer processen att dröja något då de ligger på "andra tekniska plattformar". Det känns verkligen jättekul! Telia ringde och tackade mig för att jag tog upp frågan och även tre gav nåt slags tack.

Även Norrköpings Tidningar tyckta att det var en nyhet:
http://www.nt.se/GEN_Sok.asp?ArticleID=1318055&ArticleOutputTemplateID=47&mode=SEARCH&BoolFlag=AND&PubDate=1900-01-01&FreeText=anonyma%20sms&Category=

Snygg bild va ;-)

Jag har även varit med i TV två gånger, visserligen den überlokala kanalen NT24 (om SMS-grejen) och i TV4 ÖST (om rasism) Man börjar bli lite kändis he, he... Tyvärr har jag lyckats missa båda grejorna, kanske lika bäst...

IT WAS MEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ok, här kommer lite av en skrytblogg.

Jag har sedan v. 40 varit lite av en nagel i ögat på våra kära teleoperatörer. Tre, Telia och Telenor erbjuder nämligen en tjänst att du kan skicka sms med dold avsändare. Varför då undrar du säkert då och de undrade vi oxå. Vi kom på två anledningar:

1. För att du vill skojja med någon
2. För att du vill vara jävligt taskig/hota/trakassera/mobba någon

Vi (Byrån mot diskriminering där jag jobbar) tycker givetvis att no. 2 överskuggar ettan med hästlängder, sms-mobbing är även ett stort och växande problem enligt t.ex. FRIENDS och BRIS. Med anonyma sam kan heller ingen ställas till svars.

Det visade sig att vi var mer påhittiga än teleoperatörerna som inte kunde komma på några anledningar till tjänsten alls förutom lama: "Tjänsten är NOG dyr att ta bort. Säkert blir det jättekrångligt också" och "Det är för att kunderna ska kunna skicka anonyma sms" (precis, men varför?).

Jag bad dem då ta bort tjänsten. De skulle se över detta. Då de sett över detta utan att höra av sig ringde jag och tjatade. Tillsist tröttnade vi på det och ringde DN och hörde om inte de tyckte att detta borde bli publikt. Det tyckte dn:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=581187&previousRenderType=6

Som ni märker tyckte tre då att tjänsten borde tas bort och telia följde snart efter (kommer i DN imorgon, jag tror nog inte jag kommer attt glömma att lägga upp den artikeln ;-) !). Telenor håller på att (igen) ser över frågan.

Nyheten om detta var även på morgonnyheterna och på ekot under dagen. Riksmedia.

Min idé. Mitt jobb. Min förtjänst.

It was me. Även om DN ger cred till Friends så var det jag som ringde dem (de är väldigt glada just nu...) It was me. Jag är glad.

Är jag en jävla mask-magnet eller?

Dåtid
När jag var liten fick jag under en period ont i stjärten (lagomt jobbigt att prata om då man är 6 bast, ja nu oxå för den delen...) Efter många sömnlösa nätter (det gjorde mest ont om kvällar och nätter, kom ihåg så väl hur jag längtade efter att somna från smärtan men att minsta lilla grej, t.o.m. att mamma sa godnatt, fick det att göra mer ont) konstaterades det att jag hade springmask. Ganska vanligt för barn men ändå ganska vidrigt.

När jag några år senare köpte min häst visade det sig väldigt snart att hon hade decimeter stora vita daggmaskliknande kompisar i sin mage (ja, BLÄ.). Dessa behandlades effektivt med diverse medel. För er som inte är inne i hästsvängen så kan jag säga att hästar avmaskas flera gånger per år, det sa de fd ägarna att de gjort efter konstens alla regler, må så vara, hon hade iaf mask.

Efter gymnasiet åkte jag till sydamerika där gick jag bland annat Inka leden till Machu Picchu. Leden går på runt 2000-4000m över havet och tar fyra dagar (jättekul verkligen!). Eftersom den tog så pass lång tid så släpade vi inte med oss vatten utan lät det vatten vi hittade (ok, våra guider hittade...) koka i 10minuter så skulle allt vara grönt. Nu till kruxet. På den höjden kokar vatten tydligen vid ca 60C vilket inte dödar parasiter - vilka dessutom är väldigt mycket vanligare i u-länder. När jag kom hem fick jag svåra magsmärtor, gick till läkare, fick remiss till infektionskliniken och fick (lagomt jobbigt) lämna bajsprov. Och visst! Nån jävla parasit hade jag med mig. Denna var dessutom så smittsam att alla i familjen fick behandling och fick absolut inte använda samma toa som jag. Jag jobbade då på hotell och enligt läkarensordinitation fick jag inte vistas nära lokaler där det lagas och serveras mat (lite jobbigt att förklara...).

Sen åkte jag och Peter till Australien. Där var vi bland annat (och jag gissar att detta är boven i dramat) på en kanottur i vildmarken i tre dagar (superkul!). Det var 40C varmt och vi fick inte plats med tillräckligt med vatten. "It's allright mate" sa han som vi hyrde kanot av, floden skulle vara så ren så, det var bara att slörpa i sig. Dum och svårlärd som jag tydligen är tycker jag att det låter som en bra idé trots att krokodiler låg och bajsade i vassen. När vi kom hem fick jag ont i magen och..., ja ni fattar va? Denna gång var parasiten inte så farlig och då jag inte tålde pillren sa de att de skulle läka ut (läs DÖ!) av sig själva.

Nutid
Idag var jag ute och sprang med Max. Då vi kommit ungefär halvvägs stannar Max och bajsar. När han sedan springer ikapp mig ser jag att han har nåt i rumpan. Det brukar han ha ganska ofta, han äter nämligen ganska mycket gräs som jag måste hjälpa honom att dra ut. Detta är dock inget grässtrå. Det ser mer ut som en spagetti. Jag inser att Max INTE fått spagetti på senaste tiden, att änden (den enda ände jag ser) är avsmalnad och att den rör sig. Modig som jag är (faktiskt) hittar jag ett löv att gripa med och drar ut en 1dm lång vit spolmaskjävel. Suck.

Hundar avmaskar man bara vid konstaterad infektion då så få som 5% får mask. Bingo. Så, nu vet ni, vill ni inte ha mask så umgås inte med mig. Jag har väl dålig hygien eller nåt. En maskmagnet, mer smickrande titlar kan jag ju tänka mig.

Dagens citat kommer (tyvärr) från Smitskyddsinstitutet:

Hundens spolmask kan inte utvecklas till vuxna maskar hos människa. Människan kan dock få i sig ägg och larverna kan nå blodcirkulationen och ge upphov till inflammation. Detta tillstånd, toxocariasis, kan karakteriseras av buksmärtor, feber och luftvägsbesvär (pga skador på inre organ) samt ögoninfektioner. Dessa tillstånd är självläkande.

Så mysigt det låter. Det skulle vara så mycket bättre om de nöjt sig med första meningen.

Bonden-Karin + tack

Inget ont om bönder nu, men för att spela lite på folks (absolut inte mina givetvis ;-) fördomar så finns det inget som kan få mig att känna mig så bonnig som storstäder. Jag var i GBG idag, vilket är lite av en favvostad, för en intervju. Jag passade på att köpa en latte på centralen 32:- 32KRONOR FÖR EN KAFFE MED MJÖLK! Är det bara jag som inte hänger med på de priserna?

Sen åkte jag spårvagn, och det kan ju även vi småstadsbor, i alla fall vi från peking. Jag langar vant fram pengar och säger käckt min destination. Föraren ser vänligt på mig innan han upplyser mig om att på den biljetten får jag åka vart jag vill i 90minuter - han såg alltså direkt!

MEN, detta är ingen gnällblogg. Jag trivs ganska bra med min nörd- och lantisstatus. Detta är faktiskt en form av tacksamhetsblogg. Jag vet att jag haft det förr, men jag har haft ack så många gnällbloggar också. Anledningen till att jag var i GBG var en intervju jag hade med en synskadad kvinna. Hon må vara blind, men hon öppnade mina ögon. Hon är helt blind och ändå var det hon som ledde mig runt kvarteret (lantisen hittar ju givetvis inte). Hon läser mail, skriver på datorn (jag sitter och kollar å varje tangent och ändå blir det fel...), har skrivit en bok, har rest/reser själv osv. Om jag inte skulle se skulle jag inte kunna göra nåt. Och troligtvis är denna syn förhärskande, fler tänker som jag vilket handikappar henne. Hon får nämligen inga jobb. Alla ser bara det hon inte kan, ingen ser vad hon faktiskt kan, att hon har tre examen, att hon i hela sitt liv bråkat och fått vara "besvärlig" för att få det som jag anser självklart ("bagateller" så som skolböcker). Och trots att hon är en intelligent och kompetent kvinna, trots att hon kämpar är besvärlig och ändå bara blir nekad, trots det, trots att ingen accepterar vem hon är och vad hon kan är hon inte uppäten av bitterhet och ilska. Jag skulle vara väldigt, väldigt arg. Jag är väldigt, väldigt arg.

Hon får hela tiden höra att hon inte kan, att hon inget är värd att det inte är nån idé, något som skulle knäcka vem som helst. Jag har alla möjligheter, och jag lovar att försöka att aldrig klaga mer, för jag har det ändå väldigt, väldigt bra. Man blir så inne i sig och sitt ibland, fullt mänskligt och förståeligt, men ibland räcker inte det egna perspektivet till. Jag köpte en latte för 32pix idag; över en MILJARD människor i värledn idag lever på mindre än $1 OM DAGEN. För att göra det hela värre har antalet extremt fattiga i Afrika söder om Sahara FÖRDUBBLATS sen 1980. FÖRDUBBLATS.

Fasiken va jag har det bra. Men, det finns MYCKET kvar att göra. Det finns många som inte får den plats de förtjänar och har rätt till, även i rika Sverige, som kvinnan i GBG t.ex.

Idag måste vi alla komma ihåg att gratta min fina mamma!!!

om att blogga...

Det går lite segt med bloggen just nu. I början kändes det faktiskt som ett jätteskönt sätt att få ur sig saker och ting, nu kan det kännas mer segt att få ned något i datorn. Även om jag har saker som jag vill skriva om så känns det jobbigt att faktiskt mata in orden i "cyberspace."

Något som jag kanske borde skriva om, som tar upp stor del av mina tankar, är vad jag - och Peter och Max - kommer att göra om ett år. Vi är ju båda klara till sommaren... Kul, men skrämmande! Kanske får ni höra om det nån dag... Men tills dess blir det rapport om en vanlig söndag:

Idag var det dalmatiner promenad och tyvärr åkte lill-flaxen på lite stryk av stora tuffa Isak. Han blöder lite ur ett sår på bogen och även lite på örat. Hoppas att det läker av sig själv, hundsår kan vara lite knepiga annars, blir lätt infekterade tyvärr. Men Isak fick en reva i örat han med: Max VS Isak 1-1

Sen gick vi ned på stan, jag köpte en ullkappa och en present till Clara. Sen har vi städat hela lägenheten och lagat grönsakssoppa! En fullpackad men ändå soft dag!

Dagen citat:

Jag tycker att det borde införas en trängselavgift i mitten av svensk politik

Lars Ohly (v), om att allt fler partier samlas i politikens mittfåran

Elaka svampar...

Nu börjar det verkligen bli höst här. Det regnar och är mulet och flera mornar har jag vaknat och tittat ut i en ogenomtränglig vit dimma.

Det som är bra med hösten är svampen. Inte för att jag är så superförtjust i att äta svampen utan mer för att jag gillar att plocka den.

Jag är dock långt ifrån en svampexpert och håller mig till säkra kort. Jag har även "studerat" lite giftsvampar för att veta vilka jag INTE bör plocka. Till exempel denna, "Lömsk flugsvamp:

"Lömsk" det låter som om den är giftig på flit och att den gör sitt bästa för att likna ätliga svampar för att stackar små oskyldiga plockare ska plocka fel och haha! Förgiftad!

Fast det här med giftsvamp är faktiskt inget att skoja om, så här står det om "Toppig giftspindling":

Symptom: Först 3-7 dagar efter förtäring visar sig de första förgiftningssymptomen i form av brännande törst, trötthet, huvudvärk och smärtor i buk, rygg och muskler. I samband med insjuknandet kan också en ökad urinproduktion ske, som senare succesivt avtar för att slutligen helt upphöra. Ett stort problem ur behandlingssynpunkt är att symptomen inträder relativt sent. Ibland kan det dröja ända upp till 14 dagar (!) efter förtäring innan de första symptomen inträder. När man väl konstaterat en orellanin-förgiftning, och patienten väl kommer under behandling, är det ofta redan för sent att reparera redan uppkomna skador på njurarna. En del patienter kan dock hämta sig och återfå en mer eller mindre normal njurfunktion.

Det må vara jättekul när man hittar det där perfekta svampstället och bara kan plocka korgen full, mn när du INTE gör det, så vida du inte är helt säker på vad det är du plockar, plocka ingen ersättningssvamp...

Dagens citat:

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde denne förmodligen inte heller hjälpa att den hamnade under dig.

- Nalle Puh -

Meditation i rörelse

Jag har kommit igång med att springa igen. Här i Norrköping har vi rätt fina spår som går genom en mysig skog. Bäst är milspåret. Där springer man över mossklädda stigar kantade av stora granar, allt är tyst, det är en riktig trollskog. Du springer även genom lövskog med väldiga ekar och där det ofta susar i bladverken. Stigen är mycket kuperad så du springer även över klipphällar och genom tallskog där stigen kantas av vitmossa. Fast det bästa med milspåret är nog ändå att du nästan alltid får ha det för dig själv... Jag kan känna mig nästan upprymd av att springa där och jag blir sådär skönt rofylld, som en meditation i rörelse.

Jag springer milen på 54minuter, inte så snabbt med andra ord. Fast det som är så märkligt är att jag springer 5km spåret på 26minuter. Jag håller med andra ord en ganska jämn takt, oavsett hur långt det är. Det konstiga är att 5km spåret alltid är så jobbigt att springa, trots att det är hälften så långt (äh?) och inte mer kuperat. Jag flåsar och pusta, benen känns som bly, medan jag i milspåret nästan flyger fram (tills på slutet, då milspåret går ihop med sista sträckan på 5km spåret, då blir det jobbigt där med...) kan inte fatta varför. Att springa 5km känns jobbigt och bara ngt jag vill få gjort. Dessutom är det inte ovanligt att jag får träningsvärk efteråt. Att springa 10km känns uppiggande och roligt, något jag kan se fram emot, jag har heller aldrig fått träningsvärk. Jag är väl helt enkelt, likt Max, en long distance runner...

Dagens hyllning:

Går till Kaliforniens Guvernör (the one and only) Arnold Schwarzenegger. Han har nämligen brytit med Bush om miljöpolitiken, ska skriva på Kyoto-protokollet och STÄMMER sex biltillverkare för att de bidrar till växthuseffekten! Läs mer: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=574380&previousRenderType=6

Hasta la vista!

Hjälp, jag behöver en IT-utbildning för att använda min mobil!

Jag har köpt en ny mobil. En 3. Kamelontfärgad. Med kamera. Och den går att ringa med. Men där slutar min kunskap om den. Den ser ut såhär:

Den har visst USB-port för uppkoppling mot dator, Bluetooth, Support för e-post (POP3, IMAP-klienter) Synkronisering med PC Sync, SyncML OTA XHTML 1.1-browser, visst stöd för HTML 4.01 Dual mode 2G/3G, triple band 2G (inkl. GPRS/EGPRS) - FAST VAD BETYDER DET HÄR?

När jag skulle köpa den frågade jag efter "den oranga som de visar i reklamen med MSN" "Mmmm" sa försäljaren nöjt, "Och DET vill du ha!" Hans ögon glittrade lyriskt som en nöjd farfar utklädd till tomte på julafton. "Nej..." Jag mumlade lite förläget, ville ju inte förstöra hans lycka, jag visste ju inte bara vad den hette. "Det är en riktigt bra mobil. Du får med expanderbart minne, usb-kabel och program. Och MSN-messenger FÖR ALLTID!"

Så, jag kan msn:a med den (fast det gör jag ju knappt på datorn) den har stort minne (bra! Antar jag?) och jag får med program (till VAD?) Dessutom så kan den visst spela musik (frågan är bara hur jag får in den i mobilen!).

jag har en känsla av att mobilens kapacitet kommer att bli grymt underanvänd i mina händer. Känner mig väldigt tantig då jag säger detta, men sen när behövde man vara IT-expert för att skriva ett SMS?

Dagens citat kommer från en stackars förvirrad amerikans pastor vid namn Pat Robertson:

Feminismen uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, döda sina barn, praktisera häxkonst, förstöra kapitalismen och bli lesbiska

Canis-kurs!

I helgen hade vi kurs för en canis-instruktör. Det var riktigt skoj och mycket lärorikt. Vi var 4prickar (eller egentligen 5, fast bara 4 på kursen) en långhårig collie och två Pumisar, en ny favoritras! De var fantastiskt söta och jättegulliga hundar!

Phebe

Så här trött blev Max:

Gänget vilar lite innan hådkörningen. Harry är trött. Och ja, jag är medveten om min skugga :-D

Alla var vi idel öra och lyssnade till Anna Simonsson. Intresserad av henne? Surfa in på www.klickett.tk Hon är verkligen jätteduktig!

Peter och Max tränar ryggning, Max tyckte att det var lite knepigt, fast det gjorde nog Peter med.

Hannie har förstått detta och skrattar åt deras försök "Ha, ha! Nu gör de fel igen..."

Dagens....

Dagens "Åh nej" (hört i kön på ica):

"Åhh nej! De har priset på naturgodis i hekto och priset på vanligt godis i kilo!! Då fattar man ju ingenting! Det här pallar inte jag" *Tar surt en marabou chokladkaka*

Dagens valslogan (s) 1991:

"Alla barnen delade lika, utom Carl han är nyliberal"

Dagens hoppsan:

Under "Förlorat" i NT står att läsa att en man tappat bort sina 13kvigor... Tips: Kolla där du sist la dem! :-D

Dagens petning:

Pluto petas från sin planetstatus, lite snålt kan tyckas.

Dagens planetkommentar 1:

"Jaha, är Pluto ingen planet längre? Äsch, det spelar ingen roll, jag bryr mig inte om astrologi."

Dagens planetkommentar 2:

"Ta bort Pluto som planet? Nej, det tycker jag blir krångligt, tänk på alla vi som gått ut i skolan som ska lära om oss." Hmmm, få se nu, hur var det? Hade det blivit en planet mindre och det var nio från början, hur många har vi då nu? -Nej, jag ger upp.

Dagens ros:

Till min Peter, för att han är underbar...

Dagens blåsning:

Blir Peters: han missar dagens ros eftersom han aldrig läser min blogg... :-D

Men hallå!!! Vart tog sommaren vägen?!?

Idag har jag sett två stycken stora V:n med söderflyttande gäss (utan Nils-Holger...).

Som alla andra sommrar och ledigheter skulle jag ju göra så mycket denna sommar. Jag var ledig nästan hela Juni och då skulle jag ju hinna göra det ena med det fjärde!

Och nu är det 22augusti och ledigheten är slut... :-( Vad hände???

Jag är lite gnällig, för det har varit en bra sommar, det har varit varmt och skönt och förutom sista veckorna i Juli så har jag jobbat ganska lite. Vi har även haft en bil vilket har underlättat mycket. För några dagar sedan kom vi hem från Barcelona efter tre härliga dagar där, jag har även hunnit vara lite (ack så lite) i farmor & farfars stuga samt hälsat på de i dalarna. Så har jag hunnit sola, slappa, läst lite böcker, ätit en massa glass (en gång så jag nästan sprack...) och hittat lite nya ställen att gå med Max på.

Men jag skulle ju göra så mycket... ett tag var det så varmt att man inte iddes (är det ett ord?) göra nåt. Vi åkte och badade alldeles för sällan (Max höll på och dö av värme slag bara han såg bilen och det var så mycket folk överrallt). Peter nästan lovade att lära mig spela tennis på ute banorna, jag tänkte att vi skulle vara där varannan dag. Jag har inte ens sett en jävla boll. Jag trodde vi skulle hinna varva Östgötaleden, hitta massor av smultronställen, ta bilen på nån roadtrip, åka och hälsa på en massa folk, sitta på uteserveringar och pimpla öl, grilla frukost-lunch-middag, ha kräftskiva, smutta vin i parker osv osv.

Listan kan göras oändlig och jag hittar nästan inga "check." Vad hände, ärligt alltså, jag känner mig lite blåst på konfekten... och vet du? Det händer varje år. Hur kan det komma sig att Juni, Juli, Augusti svichar förbi innan man hinner lägga en serve medan Januari, Februari, Mars är (ok, känns som) ett evigt mörker?

Mitt i höstångesten tog sig min åldersnojja nya proportioner idag. På min praktik frågade en när jag var född. "1985" slänger jag ur mig så snabbt att jag själv blir förvånad... Ähh, det är väl inge fel med att spela tillbaka tiden lite, vad sägs om Juni, någon?

Dagens mysterie... Kommer ni ihåg Käck? Svart mjuk sötlakrids i en svart förpackning (formad som en större kola) med rödtext? Den heter Kick nu. Ska man byta namn kan det väl iaf vara av nån slags anledning, eller i alla fall till nåt tufft... eller i alla fall byta ut mer än en bokstav!

Hopp om mänskligheten!

Jag tänker här återknyta till min resa till Götet. Tåget från NKPG var som sagt inställt och en ersättningsbuss kom. Vi fick inte alla plats utan några av oss fick lov att stå, bla jag. Men då vi åkt ungefär halvvägs så frågar en tjej som sitter ned om jag vill byta, så att även jag får sitta en stund. Jag blev nästan chockad, det är inte så vanligt att folk frågar sånt. Jag tackade men avböjde. Senare (det tog ca 45minuter till Katrineholm) var det även en till som frågade! :-)

På det X2000, som tog ett extra stopp för mig, glömde jag min mobiltelefon som dock återfanns senare återfanns! Trodde dessa små apparater snoddes som korpsilver om lämnade obevakade.

När jag, på det andra tåget, upptäcker att mobilen var borta ber jag försiktigt min medpassagerare om jag kan få låna hans för att kontrollringa till min, så att jag bara inte letat dåligt. Han lånar glatt ut sin mobil (precis likadan som min by the way, för att ta ngt som JD i scrubs skulle ha kunnat sagt: "Phonebuddies!!!") han säger även att jag gärna får ringa nån mer om jag behöver. Guldkille!

När vi ska åka ifrån Getskär där vi sovit efter festen hade jag varken klocka eller mobil att hålla tiden med, jag får uppskatta hur lån tid det tar att gå en sträcka till busshållplatsen(med skavsår eftersom jag tappat bort promendaskorna...) Jag räknar fel. Bussen svichar förbi mig då jag är i korsningen. Hållplatsen ligger ca 50-100m bort. Jag tar mig uppgivet för pannan. Då bromsar busschaffören in!! Jag kutar dit och tackr översvallande, men för honom verkar det vara en självklarhet. Fast gissa om jag blev glad!

Så, trots kärnvapen sprängningar, Bush och idioter i mellanöstern (ingen nämnd ingen glömd) så finns det kanske hopp för mänskligheten ännu...Jag tror vidare att hoppet för mänskligheten finns just i vardagen och i att hjälpa varandra, även om man ännu inte känner varandra. "En främling är bara en vän du ännu inte träffat." Så, för att bli fjolligt filosofisk och dra väldigt högt flygande paraleller, det finns hopp om mänskligheten!!

Citat om SJ och sthlm...

Detta kommer från min kompis som jobbar på 118 118

"118 118 det är M"

"Jag skulle vilja ha nummret till Stockholms Järnvägar"

"Ehhh, du menar Stockholms lokaltrafik, SL?

"Nej, Det större företaget, Stockholms Järnvägar, SJ"

"Jaha, varsågod, nummret till STATENS Järnvägar 0771-757575..."

Stockholm, om inte världens, så i alla falls stockholmarnas nav i världen... :-D

Tack SJ!!

I helgen var jag vi på bröllop på tjörn, väldigt lyckat! Brudparet var väldigt vackra och sken ikapp med solen som lyste från en nästan molnfri himmel. Maten var god, musiken bra, talen underhållande och spriten var generöst tilltagen.

MEN, det är ju alltid ett men. Som tur är har detta "men" bara indirekt att göra med bröllopet. Jag skulle åka tåg till bröllopet 8.31. Klockan 10.15 skulle jag vara i skövde där jag skulle få skjuts med några kompisar till tjörn.

När jag kommer till tågstationen 8.15 visar det sig att tåget är inställt, enligt en annan som väntade där hade det även varit det då hon kom 8.00. Vi ska få en ersättningsbuss, men stationen är obemannad och ingen info finns om vartifrån denna ska gå. Vi hittar dock detta stället mha Pressbyrån, hmm...

Bussen dröjer dock. Den dyker inte upp förrens 8.40 mitt tåg ska gå från katrineholm 9.12 men jag får informationen om att det tåget ska vänta på mig där. Eftersom jag inte litar på att ett X2000 vill vänta i en kvart ringer jag till SJ där Jesper försäkrar mig om att de ska vänta. Jag är fortfarande osäker och ber om pengarna tillbaka så att jag kan ta bilen. Han kan dock inte lova detta då de på den avdelningen inte börjar förrens om 20min. Därför följer jag med tåget.

Givetvis väntar inget tåg i Katrineholm, nästa går 11.30. Jippi. Men nu blir jag arg, trots att jag avskyr de som jämt skäller på fel personer inom service är jag upprörd då jag pratar med personalen. De är dock jättebra, de fixar så att ett X2000 tar ett specialstopp i Katrineholm för att ta mig med till herrljunga där jag ska byta tåg till ett mot Göteborg. I GBG ska en taxi vänta på mig som ska ta mig till Tjörn. De bjöd även på fika!

Detta ska de ha en eloge för, dock är jag fortfarande arg för att de inte kunde ha varit ärlig mot mig på en gång. Jag ringer upp SJ och får prata med Jesper igen. Jag förklarade att jag var ganska arg och att jag fortfarande skulle kunna missa bröllopet. Dessutom ville jag inte ha ersättning i efterhand i form av rabattcheckar utan jag ville ha resan hem. Detta gick tyvärr inte att ordna sa Jesper, men jag sa att det gick visst att fixa, bara man vill - och då fixade han en 600kr biljett hem till mig! Taxiresan till Tjörn kostade 1000:- MEN, ett men till, nu är jag som kund åt SJ nöjd! Jag tycker att det var jättebra att de kunde fixa sådant somde inte brukar göra, för att göra just den kunden (jag) nöjd.

Resan var dock ett litet helvette, mobilen samt skor försvann och även tåget hem var försenat...

Jag hann dock att hämta stackars Max som varit på hundpensionat. Vi kommer inte att lämna honom där igen. Han hade morrat åt personalen, han var ju rädd stackarn, och kissat ned sig och sin filt. När vi kom hem drack han 2fulla vattenskålar. Han trivs tydligt inte där. Vi får nog hitta ett nytt ställe eller någon annan lösning!

Otur i turen?

Till hösten börjar mitt sista år (får vi väl hoppas iaf...) som student. Jag har sedan länge sökt en praktikplats så att jag får ha praktik till hösten ist för att läsa nån kurs. Precis då jag började ge upp hoppet så ringer de från Byrån mot diskriminering (www.diskriminering.se) och erbjuder mig en plats där! Jättekul! Byrån ligger dessutom i Norrköping, vilket innebär att den är "Hasselfree" vi behöver inte flytta och jag behöver inte pendla. Jag kommer tom att kunna gå hem på lunchen till Max samt jobba hemma nån dag om jag vill. Fast det är ju inte det bästa, de vill att jag ska göra ett projekt som verkar jätteintressant och lärorikt, dessutom får jag i princip fria händer! Berättar lite mer sen kanske... Som tårtan på moset får jag ett kontor! *mallig*

MEN (det är ju alltid ett men...) veckan efter får jag ju givetvis ett mail från Womens Global Network for Reproductive Rights (http://www.wgnrr.nl/startpage.php) som även de erbjuder mig en praktikplats! WGNRRs kontor ligger i Amsterdam, men de skulle hjälpa mig med att hitta boende. Detta innebär att denna praktikplats INTE är Hasselfree. Peter skulle få ta Max själv, vi skulle få problem att fixa hyran och vi skulle framför allt inte ses så ofta! MEN mina arbetsuppgifter skulle vara JÄTTEINTRESSANTA och inom ett ämne jag, efter c-uppsatsen, är lite av en expert på. Jag skulle hålla på mer med internationellt arbete, vilket ju är det jag vill jobba med. Dessutom så skulle jag främst arbeta med fattigdom och kvinnors hälsa, något som ligger mig mycket varmt om hjärtat...

På ett vis var valet lätt. Jag hade ju redan tackat ja till Byrån mot diskriminring (och det känns jättekul!) men OJ! vad det sved att tacka nej till WGNRR och en sådan chans! Jag får nog tyvärr ingen sån möjlighet igen... Lite av ett i-lands problem kan tyckas men likväl ett problem, otur i turen...

Annars är det VARMT här i Peking och jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte jobbar!! (Tack, tack!) Laddar upp lite bilder på våra badutflykter snart!

Dagens temperatur:

Ute, dag: 32C - Inne, dag: 28C

Ute, kväll: 28C - Inne, kväll: 29C

Svetthalt i våra lakan: Vill inte ens tänkta på det...

Getåravinen

Idag var vi alla 3 till Getåravinen. Det är en ca 2km lång ravin med en liten bäck porlande längst ned. Skogen är riktig urskog och marken är täckt med mossa och stora ormbunkar - väldigt trollskt.
Efter att ha gått ravinen fortsatte vi på vad jag sist jag var här fick förklarat för mig var en del av Östgötaleden upp på korpklint där vi (enligt uppgift) fick den bästa möjliga utsikten över Bråviken:


Vi kom sen till ett fik mitt i skogen! Där gjorde de mackor stora som hus (nästan) och hade bakelser. Otur för oss så hade vi mat med oss :-( och fick nöja oss med kaffe och hallonsoda. Sen gick vi iväg och svullade vårt fika i skogens mörker!

Max gillade Getåravinen som vi följde även på vägen hem:

Blubb blubb...

Så, på det stora hela en riktigt bra dag, dessutom hittade jag det här stora lövet:

Pricken över i:et va?


Dagens citat kommerfrån Max uppfödare då hon skrattande uttryckte sin förvåning och besvikelse över Max's hästrädsla:

"En hästhund* uppfödd på en hästgård? Som är rädd för hästar?"

Så kan det gå tyvärr...



*Dalmatinern anses vara en ras som går bra ihop med andra djur, speciellt hästar då de som ras har ett förflutet som vagnshund, att gå bredvid och vakta hästekipage... Fast, det kan ju inte Max veta...

Sommarlov för familjen knas!

Nu har vi varit i Dalarna i över en vecka! Vi trivs som fisken i vattnet allihopa, solar & latar oss! Skönt med lite ledigt och Max älskar att kunna springa lite mer fritt här på landet! Idag simmade han t.ex. vilket inte är vanligt för fegisen.

Han har fått prova att åka båt oxå, men det var inte så poppis... mest läskigt faktiskt. Annars så glider vi mest runt till de vi känner och parasiterar, blir bjudna på mat osv. Men snart är det slut på det roliga, jobbar HELA midsommar helgen...

Sommarlov, ett år kvar till verkligheten...

Jahapp. Lite av ett antiklimax måste jag säga, men nu är det sommarlov för min del. Jag har lagt fram min c-uppsats och är helt klar med allt annat. Hade förväntat mig en djup suck av lättnad, men det känns mer som en axelryckning. Fast visst är det skönt, but no fireworks! *exempel på äkta viktoriasilvstedt språk* Nästa vecka bär det av till dalarna och lite semester hemmavid!

I helgen var vi på dalmatinerläger och tränade/ tävlade i lydnad. Max uppförde sig jättebra och vi fick ett tredjepris i lydnanden. Nu är vi taggade till att gå fler kurser, samt tävla mer!

Inte utan min "Expandable targetstick with clicker" (eller, givetvis, jag är en nörd II)

Mitt förra inlägg blev tyvärr lite misstolkat. Peter, jag tycker inte att mina coola DKNY brillor jag fick av dig är nördiga. Tånga hed ska bli skitkul och är inte nördigt, men ger väldigt många vuxenpoäng (eller kan likställas med ridskola...). Att attackera mjukisbrallor var visst även ett misstag, tydligen är det hippt (ursäkta, ni har inte sett mina!) och tom "coolingar" som Parsi Hilton har dem (ehh, ok...).

Vad jag försökte mig på var att symboliskt visa att jag blivit en nörd, inte attackera mina presenter (DKNY-brillorna), hundträning (tånga hed) eller folks klädval (mjukisar)...

Därför tänkte jag göra det mer konkret: Jag går inte på Yoga eller annat coolt, jag tränar med Max. Till min hjälp har jag en "Expandable targetsitck" med inbyggd klicker (Lugn, jag visste inte heller vad det var för 2v sedan...):

Det är som en "trollstav" som Max ska följa med nosen och få *klick* & godis då han gör det. Med denna ska man sedan kunna styra hunden och lära den oumbärliga saker som att sätta på tv eller släcka lampor. Fantastiskt och kul, fast inte så hippt...

Att vara nörd, till skillnad från att ibland göra nördiga saker, är att man inte vet om att det man gör är nördigt, eller snarare varför det är nördigt.

Häromveckan skulle jag, Peter & Max ut en sväng. Det var då det var varmt och ingen ville ta jacka, fast kamera, vattenflaska och plånbok skulle givetvis med. Vi sätter då fast kameran i Peters skärp ( den har en liten fiffig hållare för det, vår kameraväska!) Vi är väl medvetna om att detta anses dödligt nördigt, men vi kan inte för våra liv komma på varför - det är ju så PRAKTISKT! Jag kan även vara sådär pinsamt tantig och påpeka för de som slänger skräp att det faktiskt finns papperskorgar och att deras mamma minsann inte bor här. Och nu ringde precis Peter och sa att sådanadär praktiska ihopfällbara stolar (gärna med mugghållare och parasoll) sådana skulle han vilja ha! Jag trodde givetvis att det var en fälla, svarar jag ja nu så kommer han att börja skratta åt mig. Efter nån sekund förstår jag att han menar allvar och jag kan - lättad - erkänna att jag också gått och kollat på sådana!

Fast, nu ska jag sluta tjata... Vi är nog familjen nörd här, men vi är ju ganska nöjda med det. Att bli skrattad åt är väl kanske inte så kul, men samtidigt tänker ingan av oss ändra på sig för någon annan. Vi kanske inte vet om vad som är, eller varför, något är nördigt, men det beror ju på att det inte är vi som satt upp reglerna! Får vi inte skriva egna nördregler så vi är nöjda med att vara nördar, faktiskt så tycker vi att det är ganska coolt...

Jag är en nörd!!!

Vissa av er kanske inte alls blev förvånade över detta plötsliga (?) utrop. Jag har förvisso aldrig varit särskilt hipp, men det fanns ju en tid då jag hellre skulle dö än göra vissa saker, ha på mig somliga kläder eller uttryka mig på ett särskilt vis. Detta var en tid då jag högtidligt svor att jag aldrig skulle bli en så (som typ mina föräldrar...) som sa: "Men vadå, det är väl inte så farligt? Och det spelar ju ingen roll vad andra tycker? Du ska ju bara ha byxorna i stallet..."

Jag kunde inte riktigt förstå att de inte INSÅG hur nördiga de var och jag var såååå glad att jag minsan aldrig skulle bli som de. Till saken hör att jag var aldrig särskilt extrem, jag hade ganska vitt dragna gränser för vad som var ok (kunde, och kan, till skillnad från många gå ut utan smink...) så det som inte var ok för mig var VERKLIGEN (tyckte jag då) över gränsen för normalt beteende.

Nu, är man där, där jag svor att jag aldrig skulle vara, där jag upprepar mina föräldrars ord "Det är väl ints så farligt, jag bryr mig inte om vad andra tycker." På nåt vis känns det givetvis bra att skita i vad andra tycker, men någonstans inom mig skriker tonårstjejen:

-Jag visste att det skulle bli så här!! De har förvridit hjärnan på dig! Du skiter inte i vad andra tycker, du har bara FÅTT FÖR DIG det. Jag har försökt hindra dig från nördträsket men du klampar - hypnotiserad av mjukisbrallor, bekväma skor, ohippa semestrar och fula solbrillor - ner på eget bevåg! Tag dig samman människa, du är ju för fan på väg att bli gammal!!!

Och, jag kan faktiskt inte låta bli att undra; när hade jag egentligen rätt? Har jag vuxit, mognat och blivit smartare? Eller, hemska tanke, har jag vuxit FAST i vissa tankegångar, gett upp och helt enkelt blivit bekväm eller mainstream? Har jag blivit gammal?

Letar du efter en present?

Jag fyller ju år snart (i april...) och så vitt jag har förstått så letar ni nästan alla efter en present till mig, den här vill jag ha: http://www.blocket.se/vi/8305459.htm?ca=7_s

Bra, då har vi rett ut det!

Här i Peking händer inte mycket, har suttit med c-uppsatsen så mycket att jag vill spy på den... Men idag tog vi helt ledigt från den och jag & Flaxen har varit ute och sprungit milen i skogen. HUR SKÖNT SOM HELST!!! Det regnade lite, men sen kom solen fram och strilade ned mellan grenarna så att vattendropparna i blåbärsriset glittrade, helt underbart! Det var lite svårt att springa då stigen var full av rötter och stenar som var hala efter regnet, men jag sprang ändå på 55minuter vilket jag är nöjd med, det är väldigt kuperat + att jag inte sprungit en mil sen i höstas. Väl hemma fick Max lov att bada för han såg ut som om han gyttjebrottats! Token!

Dagens citat kommer, helt oväntat, från moder Teresea,(RIP) hon var nog inte vis på alla ställen den kvinnan i alla fall:

"The greatest destroyer of peace in the world is abortion. If a mother can kill her own child in the cradle of her womb, who will be able to stop me and you killing one another?"

Vi kan även fortsätta i denna katolska andan och dra vad en av FN(!)-delegaterna från Heliga stolen sa:

“...the work of women in the home is the basis for the happiness of the whole human race.”

Påven och hans gäng utnämns härmed till dagens bakåtsträvare!! Ta da!

Vill du lära dig hitta i skogen?? Klicka här!

Aaron är min nya hjälte, han verkar ha koll på saker och ting ;-) Skrattade så jag fick ont i magen! Folk måste väldigt gärna vilja skicka sina barn till det där sommarlägret...

Idag var det prickig prommenad, kul fast lite sömn blev det (2-3timmar). Det var jag & Max, Karin & Max kusin Ritza och en liten övertecknad dam från Portugal med matte och husse. Max gillade båda hundarna skarpt! Chilli (hon från Portugal) visade sitt sydlänska temprament och brottades med Max (som var nöjd med detta). Hon passade även på att hoppa lite på honom då han låg och rullade i gräset. Max lärde henne att bita på pinnar, något hon aldrig gjort förr. Konstigt tyckte Max som oftast ser detta som meningen med sitt prickiga liv! Vi passade även på att träna lite lydnad (vi tävlingsdebuterar ju den 4/6... NERVÖST) och det gick jättebra! Han är en stjärna!

Givetvis glömde jag kameran så ni får nöja er med lite gamla bilder:

Tycker du inte det Matte?

Magnolia

Max som trädkramare

Mina killar!!

Dagens citat blir en dialog mellan mig och min pokerfrälsta sambo:

Peter ringer:

Karin: "Hej min lilla pokerspelare!"

Peter: "Hej, jag spelar inte poker"

"joho!"

"Nähä"

"Joho!"

osv...

Till sist:

Karin: "Vad gör du då?"

Peter: "Ser på tv"

"Vad kollar du på"

"Poker..."

My point exactly... ;-)

Morrhår och ärtor - eller Maxhår och Karintår

Ni vet filmen Morrhår och ärtor där vi får lära oss att ett effektivt sätt att ta livet av någon är att klippa av en stackars katt morrhåren och sedan peta in dem i ärtor och servera sitt offer (låter jäkligt omständigt...)? Jag tror Max har sett den. Jag hittar ibland små svarta eller vita hår smärtsamt instuckna under mina fötter! Det är mkt smärtsamt och ganska äckligt.

Härom veckan fick jag en liten blåsa på sidan av en tå. Den gjorde jätteont och det blev bara värre. Till sist blev jag tvungen att titta lite närmre och vad ser jag? Jo ett svart Maxhårstrå HELT inbäddat i mitt kött. Blåsan är en VARBÖLD. Usch! Så vad tror ni, försöker han mörda mig? ;-)

Igår blev jag och Max utelåsta. Jag satt och solade/pluggade i bikini på innergården då Peter glatt traskade iväg på möte. Han låste efter sig. Jag saknade nykel. Vad gör man? En hungrig hund (+Karin) Peter är omöjlig att få tag på, och jag har bara BIKINI! Fick till sist ringa och gråta till Anneli som kom och skylde mig från hungriga blickar...

Idag var det annars handledning för C-uppsatsen och jag är sååå besviken. Hon hade inte ens tagit sig tid att läsa den. Vi som verkligen behöver hjälp!

"Dagens" blir en film, ni bara måste se den!

http://s74.photobucket.com/albums/i273/Karintanker/?action=view&current=bushblair.flv

Jag påstår inte att jag gjort den själv, och ev är den lite gammal, men oj så rolig! Fler galna klipp hittar du där jag hämtade denna: http://www.atmo.se/zino.aspx?articleID=399 jag gillar särskilt den med Jean-Marie Le Pen och "Be my Guest" passande...

En lugn helg?

Aftonbladets löp idag antyder att helgen varit lugn: "Lista över de bästa älgjägarna i Norrköping!" -jag skulle ha ifrågasatt rubriken även om det vore älgjakt, men nu?! Ett halvår innan jakten! Det måste ha varit en väldigt händelselös helg...

Idag har varit underbar! Vi sov till 10.45 vilket var skönt men lite dumt då vi vaknade upp till en MOLNFRI himmel och +20C... Jag gick på en "morgon"promenad med Max och hittade Hannah och Kasper, vi blev borta i en timme... Sen var det frulle innan jag lade mig på innergården till allmän beskådning i bikinin och lapade sol.

Sen slängde vi in lite tvätt och begav oss ut på en prommenad. Parken var KNÖKFULL med folk, kommer det vara så hela sommaren kommer Max inte att kunna vara lös på ett halvår... :-( Detta kräver nog att vi köper en bil... Är så jävla sugen på det, smurfar bilar på blocket varje dag... Drömma är ju gratis (och går inte sönder heller :-S)

Kolla in Max bakben, han ser ut som en liten groda!

Max var modig på promenaden, han tog minst två simmtag för att komma ut till pinnen vi kastade, han är ju ingen "baddare" direkt, he he! Sen åt han bajs, så nu luktar han illa både av Motala ström och av bajs! Min lilla hjälte...

Våren hade sannerligen kommit till Peking, solen sken, blommorna blommade och färgaregården hade öppnat, vi gick dit och stod i kö länge, länge för att få kaffe och våffla med grädde, MUMS!! Sååå skönt att bara slappa och må gött.

Annars så har jag haft jäkligt ont idag. Efter Body pumpen igår gör hela kroppen ont! Det går inte att urskilja muskler som gör ont, utan allt värker!! Trots det har jag förutom tvättat (TOM våra vinterjackor, nu ska vintern packas bort) rensat avloppet på toan, äckligt men nödvändigt. Jag är för bra :-D !!

Teaterbaren var riktigt bra igår, iaf sällskapet, själva baren var sådär, med risk för att låta pensionär, men de spelade för hög musik. Vi gick ju till en bar för att kunna snacka, inte för att dansa (de hade ju heller inget dansgolv...)

Dagens begrepp:

Den nationalekonomiska termen "Sunk cost" (Ung. sjunken kostnad) Det innebär (utefter min tolkning :-D) att allt som du redan betalat för kan du räkna bort och alltså inte gräma dig för om det skulle gå förlorat... Exempel: Jag köper två chokladkakor till mig och Peter. På vägen hem råkar jag äta upp den ena. När vi kommer hem ska vi dock givetvis dela på den som är kvar, den som jag ätit upp är ju borta nu, en sunk cost, inget som vi kan räkna med längre. Jag kan ha misstolkat begreppet, men i min tolkning anser jag det mer använbart. Varsågod att använda som passar!

HELG...

Finalemente! Nu är det helg igen, välförtjänt som vanligt... ;-D Idag har jag tränat och sedan varit på en promenad i det vackra vädret med mina två älsklingar (motala ström i bakgrunden):


Vi gick till vrinnervi, där träffade vi Amanda som drunknar om hon får för sig att bada, hon har nämligen för tung päls, tänk på det, ni med dreads (ja, det är en hund):



Max ville mest leka ferdinand och lukta på blommorna:


Nej, det var en lögn, det var fullfart som vanligt!! Vi tänkte spela minigolf, men efter en diskussion om Karins (mina) dåliga minigolfvanor (slår ett slag, åt helvette såklart, sen; "sätt 8 slag på mig *mutter, mummel*") bestämde vi oss för att köpa glass och gå en sväng i skogen. Var trötta då vi kom hem efter ett antal tmmar. Då lagade älsklingen min cykel (tack hjärtat!) medans jag lagade mat, lite som det ska vara, kvinnan i köket och mannen meckar! Älskar att uppfylla min (konstruerade) könsroll *ironi*



Nu ska jag snart till Teaterbaren (fint värre) med Sara, Anneli och Linda, en tjejkväll men lite vin i skön miljö, ska bli kul!

En prickig hund!?!

Idag var vi hos veterinären på återkoll. (By the way rena rånet!! 540pix för ett urinprov! Men säger du kanske, att fixa ett urinprov på en hund - som dessutom är livrädd för vetten - kan ju inte vara lätt? Nej säkert inte. Just därför hade JAG med ett. Var där i 10min, pratade med veterinären som hällde över Max kiss från min syltburk till ett rör, skrev en adress på ett vadderat kuvert och klistrade på två frimärken (med klister på, han slapp tom slicka...). Sen hade han mage att ge mig kuvertet för att posta + en fin räkning på 540pix... som 0m inte det vore nog kommer vi även att få en räkning från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) på typ lika mkt. SÅ det enda jag betalde honom för var paketering av kiss... madre mio!)

När vi gick ut därifrån satt två kvinnor och en katt i väntrummet. De vill hälsa på Max som går med på detta (vem som helst förutom livsfarliga veterinären!). Jag håller på och sätta på mig jackan då jag inser att den ena kvinnan ser väldigt imponderad och förvånad ut.

"Jag har då aldrig sett en prickig hund" utbrister hon.

"Inte?" säger den andra kvinnan, lika förvånad över detta.

"Näää" säger nr 1 med efter tryck.

"Alltså, han ska se ut så. Det är en dalmatiner." Nr 2 kollar generat på mig och Max. "Har du aldrig hört talas om den 101 dalmatinerna?" Försätter hon.

"Ska han?! Nääää!" Nu är nr 1 riktigt impad, Max är givetvis förolämpad (och fortfarande lite rädd) så vi går.

Så, Mr Disney, här har du en kvinna som levt cirkus 40år utan att ens ha hört talas om Pongo! Och visst det är konstigt (tycker iaf jag som är uppväxt med färglagda djur som Musse, Pongo, Lufsen och Kalle) men kom igen, Dalmatiner är inte ens särskild ovanlig annars heller! Vart har hon varit i 40år?

Annars har vi idag varit ute och sprungit en lång vända samt haft grym ångest för c-uppsatsen. Därför får dagens citat komma från en bok vi använder; Women and politics in Latin America:

Citatet syftar på " UN Decade for Women" (1976-1985) och är hyffsat ironiskt men speglar ändå världen ganska bra...

"After a millennium for men we had a decade for women"

den biologiska klockan...

Tydligen ska vi människor, främst kvinnor som det verkar, vara utrustat med något som kallas för den biologiska klockan. BULLSHIT. Detta är ett påhitt och en villfarelse, nedan ska jag argumetera varför.

Jag vill inte ha barn. När jag var ca 8-10år så blev min moster gravid. Jag kommer så väl ihåg att alla tyckte att hon var så ung (runt 20). Jag kunde inte förstå hur de kunde tycka det, jag skulle ha barn så snart jag kunde, gärna redan vid 13-14års ålder.

As I got older, I got wiser. Jag började att verkligen tänka efter - Vill jag ha barn? - Jag tror att många inte ens reflekterar över denna fråga utan bara räknar med att få barn eftersom "alla" skaffar barn. Jag insåg dock att för mig var svaret på den frågan nej.

Det är absolut inte det att jag inte gillar barn, det gör jag. Visst jag blir lätt lite obekväm i deras sällskap, för jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, men det kommer man ju över! Jag är ju själv ett barn - fast vuxen!

Jag tror iof inte att jag skulle bli en särskilt bra mamma, men ändå, när man ser vilka puckon som skaffar barn så tror jag inte att jag skulle vara sämre än genomsnittet. Förut brukar jag tänka att jag är för egoistisk och att jag skulle ha svårt att lägga mina pengar på att köpa blöjor när det är rea på jeans, men det tror jag inte håller. Gillar man sina barn (vilket jag planerar att göra om jag skulle ändra mig) så vill man ju köpa grejor åt dem, det blir nog ingen uppoffring.

MEN, det finns ett men... Jag tror till och med att jag skulle gilla att vara gravid, och att ha en bebis, men sen... Tänk när min 10åring kommer hem och vill ha smink och stringtrosor?! Eller spela krigspel på datorn? Eller blir rasist eller mobbare? Eller, än värre, mobbad, har självmordstankar osv? Det skulle jag aldrig klara!! Jag skulle heller inte klara av att låta dem gå själv till skola förrens de är 35 eller nåt... Sen känner jag att det räcker med mig och Peter och Max. Vi är så barnsliga alla tre så att en stackars unge skulle ju skämmas ögonen ur sig.

Så, hur är nu detta ett bevis för att den biologiska klockan är ett falsarium? JO, trots att jag inte vill ha barn, trivs med att plugga, absolut inte måste gifta mig snart (well, snart är ju en definitionsfråga...) så börjar jag känna mig stressad.

Att plugga. Jag är t.ex. "bara" 25, det finns många som är äldre än mig och som pluggar, det finns flera som inte ens börjat! MEN, de jag började plugga med, de börjar bli klara nu, de har jobb, flyttar, förhandlar lön, har semester osv. Jag gör samma sak som jag gjorde när jag var 7 (nästan). Jag trivs med att plugga, planera dagen själv, ta vara på dagsljus osv men jag känner ändå stress att bli klar nån gång.

Att gifta sig. ALLA ska tydligen gifta sig i sommar! Jag och Peter som har varit tillsammans i 7år är inte ens i närheten. Vi behöver ingen ring för att förstå att vi diggar varandra, så ska man gifta sig vill man ju ha råd (eg mer än 7000/månad) att göra det till en dag att minnas! Men kompisar som jag knappt visste hade partners ska nu gifta sig. Jättekul, men stressande, tillsammans var man oxå då man var 7.

Barn. Jag vill ju som sagt inte ha barn, men ALLA skaffar ju tydligen barn. Nu. (ehhh, typ som när jag var 7, då hade jag heller inga barn) Jag är inte avis, men det känns som om livet är lite av en tävling eller en stege där man måste skaffa barn för att komma vidare. Här står jag på "start" och får hela tiden stå över mitt kast.

SÅ... det finns ingen jävla klocka. Det finns bara stress, tävlingsinstinkt. Stress att komma ikapp, vara i fas, att gilla samma saker. Det blir ju krångligare att umgås om några har mycket pengar (dvs jobb) några är fattiga (studerar) några har barn som ska med osv. Vad ska man då hitta på att göra ihop? Så vi stressar efter att komma ikapp, efter att slå en sexa, komma ut på spelplanen och kanske till och med knuffa ur nån ur spelet.

Well, newsflash, livet är inget spel, det är ingen tävling och jag skiter i om ni kommer först. Det är faktiskt inte målet utan resan som gör färden värd...

P.s. Bara för att gardera mig, jag vill inte ha barn nu, tror inte att jag kommer att vilja ha det sen, MEN man ska visst aldrig säga aldrig, så jag säger inte med bestämdhet att jag aldrig kommer att få en knodd. Häromdagen köpte jag ett par piratbyxor. Det har jag svurit att aldrig gör (jävla fula förkorta byxor!!!) så det lär man ju få äta upp... D.s.

En okissad stolpe...

Vilken lycka! Obeskrivlig! Idag hittade jag och Max en helt okissad stolpe!! Den var sprillans ny och precis nedsatt i jorden! Vilken tur att de sätter i nya nu när det börjar bli ljust i alla fall! Det var ju för väl att vi fick gå i mörkret hela vintern... *ironi* Men Max blev som sagt glad vilket som!

Påsken har kommit och gått, den firades hemma i Dalarna med god mat och många kramar, det var så längesedan vi träffade våra nära och kära! Underbart att ses igen! Jag fick även lyxen att vara på SPA men mamma och mina syrror, underbart!

På påskdagen var det utgång på Borlanche - the place to be - i Borlänge. Som väl är hade jag lämnat mina pistoler hemma för de har (liksom de flesta av Borlänges krogar) metalldetektorer, lite som att åka ut och flyga - fast hemma! *ironi igen...*

Jag hade fått massor av chokladpraliner av mina tjejor i födelsedagspresent - de gick dock igenom detektorn - och fick svettas lite bland alla (andra) fyllisar. När jag kom hem hängde jag dem (i min väska) ovanför ett element. *smart...* PÅ morgonen hade jag en klump choklad :-( :-( :-( Stackars mig!!!

En lite tröst är dock att jag ju faktiskt inte alls fyller 25 (och alltså inte ens förtjänade chokladen) Sophfia har lärt mig hur man räknar ut sin ålder på riktigt: Man tar sin "riktiga" ålder och räknar bort (minst) en tredjedel, för då har man ju ändå bara sovit!! För den som levt längst är ju inte den som är äldst utan den som levt varje sekund... Detta ger mig således en ålder på cirkus 16år - knappt byxmyndig! *LYCKA*

Dagens, snarare årets, citat kommer från allas vår Gustav Silverin för dessa uttalanden:

"Ja, tyvärr är det ju så att man måste arbeta i dagens samhälle"

"Tja, jag har spikat i lite skruvar..."

Jag måste även lägga till klassikern, som nästan alla uttalar nån gång under sin livstid (huruvida Gustav gjort det är dock oklart) senast hörde jag det från en läkare:

"Afrika är ju ett land som..." Jo, eller en kontinent??

En segerns dag!!!

En annan värld är tydligen möjlig!!

Romano Prodi går mot en valseger i Italien, vilket skulle sätta stopp för fem år av Berlosconis styre. Italien är, för att citera Rolf Porseryd, "kört i botten" så Prodi - och hans (upp till NIO!) samarbetspartier - har igen lätt uppgift framför sig...

Frankrikes Premiärminister har dragit tillbaka det HEMSKA lagförslag (otäck likt det som kommer från borgeligt håll i Sverige...) som innebär markant minskad arbetstrygghet för unga!

Och jag (och detta är nog det mest otroliga?) har fortfarande INTE ätit godis, och jag kan berätta att det blir bara svårare och svårare för var minut... När börjar påsken? Onsdag va? Det är väl askonsdag, eller?

Och, en ulv i fårakläder, i Sverige kommer vi fattiga studenter att få 300pix mer i månaden... ehh, jippi? Det innebär iof hela 600st extra bugg(!!) fast inte så mycket mer. Jag tycker mer att detta är ett sätt att få bort frågan från dagordningen...

Dagens citat kommer från helgens nattjobb. En kille går fram till vår dryckeskyl, tar en cola och går, jag frågar (mkt försynt) om jag skulle sätta upp den på hans rum. "Va?!" blir svaret; "är de inte gratis?" Jovisst, kom och ta bara, vi GER bort det mesta...

(Till hans försvar gav jag faktiskt bort en macka förra helgen till en hemlös som råkade komma in och sa att han var hungrig och erbjöd 9kr för våra svindyra mackor...)

Nästa citat är från en kille som ringer mitt i natten och vill ha rum. Jag berättar vad det kostar och han blir lite missnöjd. Efter lite dividerande hasplar han ur sig:

"Men shyrra rå, det är inte ens min tjej jag kommer med"

Men säg det då! Våra "otrohetspriser" är oslagbara... :-S

Valpsjukan...

Har slagit till här på enebygatan, både jag och Peter är drabbade. Max blev storebror för ett tag sedan, och vår uppfödare har lagt in massa bilder på de små liven... Kolla själva får ni se, under "valpar":

http://www.geocities.com/becajos/ramsida.htm

Där kan ni också se Max mamma och Pappa!

Varken jag eller Peter kommer nog att glömma första gången vi såg Max... Då vi kommer innanför grinden hos Caroline (uppfödaren) så kommer tre gigantiska (tyckte vi då) dalmatiner rusande mot oss. Jag vet inte om ni vet detta, men dalmatiner kan skratta, det gör de ofta då de hälsar & är glada. De drar tillbaka tandköttet och visar tänderna, så det är ju väldigt lätt att tro att de är arga.

Vi visste att dallisar kan skratta då Carolines tre dalmatiner (och galna jaktlabbe) kom rusande, men vi hade aldrig sett det. Det var lite av en chock. En av dem log så mycket att hon snarast liknade Hajen i Jaws alldeles innan den ska hugga sitt offer.

Max ler...

När vi väl kom in hos Caroline borjade ett öronbedövande oljud. När vi kom in i valprummet insåg vi till vår "fasa" att det kom därifrån. Jag trodde aldrig att små valpar kunde låta så!! Caroline öppnar övre delen till valphagens dörr för att komma in. Då börjar små söta vita & svarta valpar att välla över kanten som en vårflod. Peter och Jag står troligtvist bara och stirrar, återigen i chock. Visst valpar kan vara busiga, men SÅ aktiva och modiga. Sen får vi Max i våra händer, han bits och slickas om vart annat och är överallt! Han är så lite att jag kan hålla honom i mina händer...

Sååååå söt... och bitsk

Några av Max syskon

Annat är det nu; Max - 30kg kärlek!!

Dagens Citat kommer ifrån Djävulen och handlar om första gången han blev jämförd med Saddam Hussein:

"Jag blev ledsen såklart. Jag har hållit på i drygt 6000år med att göra det onda. Mitt varumärke är totalkraschat..."

Källa: Ordfront

Max ska bli vegetarian!!

Hundar kan vara vegetarianer, inte katter. Fast det var nån extrem kille i senaste tidningen av Djurens rätt som påstod att även katter kunde vara veggo, men han hade inga belägg för det...

Jag tycker iof att hundar kan gott få äta kött (även om det ska bli skönt att få medhåll här i familjen) men om Max kommer att må bättre som vegetarian är valet lätt!

Friska hundar har en kreatenin/någonting-jag-glömt kvot på runt 10, Max låg på 384, dvs (för att briljera med lite matte kunskaper) nästan 40gånger högre än normalt (om vi med normalt menar det vanliga och det friska)!! Stackars kille!

Men, vår veterinär ville inte sätta in nån medicin eftersom (aningens kontraproduktivt) medicinen inte var så hälsosam!! Ehhh, ok.

Han ville att Max skulle sättas på (dyr) specialkost och så ska vi övervaka hur det utvecklar - förhoppningsvis förbättrar - sig. Det fodret som bekanta med Dalmatiner med samma problem rekomenderat innehåller bara ägg som är anilmaliskt!! Alltså får vi en veggohund!! I morgon ska vi knalla och köpa foder, känns tråkigt att vi inte längre kan köpa av supertrevliga-gratis-körnings-butiken.

Dagens citat kommer från världens mäktigaste man (dock inte världens smartaste):

"En imponerande skara. De rika och de ännu rikare. En del kallar er eliten, jag kallar er min bas."

George W. Bush på en välgörenhetsgala i NY 2002 - Underbart! *ironi*

April, april din dumma sill!

Har du blivit lurad?
Jag tänkte luras i min blogg, men kom på att jag tycker illa om att luras, dessutom är jag riktigt dålig på det, har inte pokerface för 5öre!! Mina läppar börjar leva sitt eget vil och rycker konstigt då jag försöker luras, eller ljuga.

Jag trodde jag (som är superlättlurad!) också klarat mig, men så kollade jag ut genom fönstret och insåg att NU var det då någon som försökte narras! Det är helt vitt ute och stora vackra cornflakes formade flingor singlar ned mot marken. Ok Våren, jättekul, du lurade oss alla, vi gick på det - TA BORT DET VITA NU!!! NUUUUUUUUUUU!!!

Dagens Citat -kommer faktiskt från mig, jag jobbar natt i helgen och har fått för lite sömn. Den första grodan som slank ur var då jag skulle koppla Max efter att han glatt skuttat (mot doktorns order) i några lerpölar:

"Nämen Max, nu blev du ju alldeles prickig!" - Ehhh... ja just det...

Nästa gång Einstein var framme var då Max gick fram emot vattnet och såg riktigt sugen ut på ett vårdopp:

"Nej, Max, det är blött" -Bra Karin, vilken observationsförmåga!!

Perspektiv....

"Den allvarligaste kränkningen av mänskliga rättigheter i Sverige i modern tid". Så kallar fd MUF-ordföranden Gunnar Strömmer regeringens nya förslag till regler för minkuppfödningen. Inte ur mitt perspektiv direkt...

I rest my case...

Inga nyheter om Max, han är kanske lite slöare än vanligt, men ingen feber. Vi väntar fortfarande på provsvaren. Skönt att han inte har några sådana:


Urinsten

I alla fall...

Stackars Max!!!

I dag har nog varit den värsta dagen i Max liv.
Stackars killen har kissat blod i två dagar, så idag var vi till veterinären. Inte Max's favorit direkt. Max vill inte hälsa på honom och darrar då han blir tvingad att stå på hans bord. Sen blev det bara värre. Vetten började klämma på magen, på snoppen och sen satte han in ett finger i rumpan på honom! Max var givetvis djupt olycklig. Sen togs det tempen (39.01C) och sen fick stackarn en spruta i rumpan.

Efter sprutan säckade Max ihop rätt snabbt, då fick han magen rakad och vetten gjorde ett ultraljud (som inte visade någonting). Då tyckte Veterinären att det var bäst att Max fick stanna så att han kunde röntga magen oxå. Så stackars (STACKARS!) Max bars sovande till ett rum där han sedan fick vakna upp helt ensam i en okänd miljö! Jag tyckte verkligen jättesynd om honom!

Det urinprov vi hade med oss var väldigt grumligt och innehöll mkt protein och blod - vanligt vid UVI - fast inte så mkt vita blodkroppar som också är vanligt vid UVI. Det hade även kristaller i sig, dock visade röntgen inga stenar. Prov har skickats och odlingar ska tas innan vi vet mer. Vi har fått medicin, men den är mot UVI som det inte är helt 100 att han har, och i vilket fall kan det även vara nåt mer.

Då jag hämtade lillkillen hade han bajsat ned sig :-( Han verkade jätteförvirrad. Det blev även ett till stick, ett blodprov, innan vi fick gå hem. Väl hemma ville Max gärna in, viftade på svansen och såg glad ut. Jag bad honom att vänta och gick för att fixa badkaret så jag kunde duscha av honom. När jag går för att hämta honom är han på väg ned för trappen för att slippa bada!! Han hatar att bada. Jaga tyckte så synd om honom och kände mig verkligen HEMSK!

Efter det fick han lite mat (vågade inte ge honom så mycket) och när husse(Peter) kom hem kunde han äntligen slå sig till ro i soffan.

Min lilla bäbis! Jag önskar att jag kunde förklara hur vi kunde vara så nesliga mot honom! Hoppas hoppas nu på att proven ger positivt resultat, annars väntar ev medicinering och specialkost (och BARA specialkost, inget annat) för Maxen...

Mattes älskling.

Jag går hellre naken...

Mycket med världen idag upprör mig. Och jag har även ganska så mycket information om allt som upprör mig. Jag har varit med i Amnesty sedan mitten av -90talet och även Djurens rätt, FN-förbundet osv. Jag brukar även vara cyberaktivist på greenpeace.se

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo att jag har sett fruktansvärda bilder, i media och i de organisationer jag är med i, jag har fått höra sorgliga levnadsöden och tragiska berättelser. Detta upprör mig. Men trots detta så lyckas jag på nåt vis alltid inse att det är inte mitt fel och att jag gör vad jag kan för att förhindra detta (om än, in the big pitcure, not alot). Jag upprörs inte mindre men jag kan sova om natten.

I veckan fick jag nedanstående länk skickad till mig. Bilderna som jag var dum nog att titta på sitter kvar än. Så fort jag blundar blixtrar de förbi mina ögon och jag får hålla mig för att inte skrika. Det känns som om nån sticker en kniv i mig. Då jag först såg dem började jag gråta, Peter blev såklart orolig och frågade vad det var, men jag fick inte fram ett ord. Det låter troligen dramatiskt, men sånt här får mig att inte vilja leva längre. Jag vet inte varför just dessa bilder upprör mig så mycket, men det gör de. De får mig att känna en enorm sorg.

De berör päls. Så, om du har päls, tycker päls är snyggt eller ok, funderar på att köpa päls eller tycker att det här med päls inte är så himla farligt, titta på nedanstående filmlänk.

Om inte, se inte filmen, jag har sällan, om någon gång mått så dåligt och den förföljer mig ännu. MEN skriv gärna på protestlistan, där kan du även läsa om vad det är som finns på filmen, dvs det du protesterar mot. Jag hoppas och ber att detta kan ha nån effekt, fast givetvis så är det som har störst effekt att du eller någon annan inte ens överväger att köpa päls.

Skriv under protestlistan:

http://www.heathermillsmccartney.com/petition.php

Se på den hemska Videon (ABSOLUT inget för barn!):

http://www.petatv.com/tvpopup/Prefs.asp?video=fur_farm

The point of no return...

Jag tycker om godis. Det är varken en hemlighet eller nåt som jag skäms för. Och som last anser jag den vara ganska oskyldig (och det som en del försöker lura i en att man kan få diabetes 2 av för mycket socker är inte sant, bara om man är mycket överviktig).

Men jag får nog tvingas erkänna att jag är mer än en liten godisråtta, jag är sockerberoende. Vilket också är lungt, jag ser godis som en njutning i livet! Men nu har det gått så lång att jag lurar mig själv. Jag brukar bestämma mig på morgonen att jag inte ska äta godis under dagen och jag hittar alltid på en ursäkt för att göra det! Oftast är det "Det är min enda last, jag VILL inte hålla upp, det är inte det att jag inte kan." Jag har även en lång lista på godis som inte ÄR godis enligt mig och som man får äta även fast man inte äter godis. Komplicerat? Det blir värre. Att äta bara en godis gills t.ex. inte, inte heller hårda godisar eller... kort sagt kan jag äta nästan hur mycket godis som helst UTAN att äta godis. (och reta mig inte för detta, I'm pouring out my heart!)

Men, som den intelligenta kvinna jag är inser jag att nog får vara nog, jag får bita i det sura äpplet och inse att jag inte KAN sluta, det är inte det att jag inte vill, jag kan inte. Så därför - det är ändå hyffsat patetiskt att inte ens kunna hålla upp en dag - så har jag beslutat mig för att:

• INTE ÄTA GODIS FÖRRÄN I PÅSK (no exeptions, förutom mörk choklad, det är ju nyttigt!)

Och nu när jag "outat" mig här, så kan jag ju inte ändra mig utan att skämmas ihjäl.

Dagens äckel: Idag hittade vi (Max snarare...) två högar MÄNNISKOBAJS i skogen! (Ja, jag är säker, fotspår från stigen 5meter in i skogen till en hög, toapapper bredvid den andra) Behöver jag säga vad Max gjorde??? BLÄÄÄÄÄÄ!

Bajsätare:

Dagens Citat: "I think everyone would like a makeover from a playboy girl" (från The girls of the playboy mansion, vilket jag givetvis inte tittar på...)

Bilder från Curacao

Tänkte visa er lite... om jag kan, ha hållt på i en timme nu...

Perfect...:

Vi!




Min sötis!



Jag...



Jag??



Peter och en glassig drink...



Phu! Detta var allt jag orkade för idag klockan är 23.45!

Kl:23.49 ok, next time, not so big.... we live and learn...

(dagen efter 11.51) Ok, NU ska det nog funka!! Jag är värdelös på sånt här...

Döskallescarvs= inte tjejigt

Har du nån fobi?
Det har inte jag. Känner knappt nån som har det ens, en RIKTIG fobi alltså, inte att vara lite rädd för insekter. Däremot så har alla jag känner nån form av "tics" fast det är inte riktigt rätt ord... Mer nåt man väldigt ogärna gör. Jag tänker t.ex. på en av mina systrar. Hon tar (vilket iof är sunt) väldigt ogärna piller. En gång hittade jag henne med mensvärk gråtandes på soffan. Jag erbjöd en Ipren men hon tackade nej. Vi har pratat lite om det och hon vill bara inte, även fast hon vet att det inte är farligt eller så, det känns bara inte bra!

Jag HATAR att låsa dörrar innifrån. Jag känner mig instängd. Det är även så att om vi får besök och de låser dörren och jag sen ska gå ut blir jag nästan arg.

En vän till mig vägrar ta den vara som är längst fram i hyllan, oavsett vad det är för vara (jag menar, är det en inplastad leksaksbil så spelar det ju knappsat roll, möjligtvis om det är ett tillplattat Mumusmums-paket). Vad får vi allt ifrån?

Idag är jag fortfarande superförSkyld och har inte orkat mer än att läsa två artiklar. Likaväl, böckerna jag ska ha är i LKPG! Får dem på onsdag först, så det blir nog att bryta mot en annan regel jag har, nämligen "att inte plugga på helgen- regeln".

Orkat ut med lillflaxen (Max) har jag iaf orkat. Det var bara skönt att gå lite lugnt i vårsolen, det är förresten vårdagjämning idag! På väg hem träffade vi en dagisklass. Efter de obligatoriska "Titta en dalamatiner" "En DALMATIIIIIIIIIIIIIN" "Kolla Pongo" osv började barnen att diskutera Max. Eftersom vi gick nästan parallellt med klassen och eftersom dagisbarn tenderar att höras på ganska långt avstånd så hörde vi dem ganska länge. Till sist fråga dagisfröken varför de antar att Max är en "han." I nästa sekund måste hon ha tittat på Max för hon utbrister: "Jaså, han har en dödskallescarvs." Jisses till och med stackars Max har hamnat i könsrollsfällan, nästa scarvs blir rosa med blommor!

En att beundra: Karin Wahlberg. Hon jobbade som lärare i svenska i flera år, sen doktorerade hon i nordiska språk innan hon, 36år gammal (!), "sadlade om" och utbildade sig till läkare. Idag är hon, förutom gynekolog och förlossningsläkare även deckarförfattare och hennes böcker har sålts i hundratusentals exemplar!!! Hon har dessutom man och två (vuxna) barn. Jag är väldigt imponerad, dels av hennes utbildning(ar) men främst av att hon har vågat ändra sitt liv så pass många gånger! En förebild!

Thanksgiving...

Jag hade tänkt skriva en blogg om hur förskyld jag är, att jag inte vet vad jag ska göra i höst (finns inga kurser som jag vill läsa och att få pratik är svårt) om att det är tråkigt att det ska bli kallare i veckan osv. En gnäll blogg med andra ord. Jag har ändrat mig. Det gnälls allldeles för mycket! Och faktum är att jag har det jävligt bra!

Därför tänkte jag ägna bloggen åt att berätta vad jag är tacksam över!

• Jag (och mina nära och kära) är frisk (förutom förskylningen, men den räknas som inte). Detta är så självklart att vi oftast glömmer att vara tacksamma för det. En gymnasiekompis till mig (vi har dock knappt hörts nåt sen dess) en tjej med massor av positiv energi, en som alla tycker om, en smart tjej som dessutom är väldigt snygg; har sedan en tid ALS. Det känns så overkligt och orättvist att hon, som var så aktiv, sportig och glad nu är dödsjuk. Man tycker att man borde anat, att sådant bara händer till de som kedjeröker, bara äter snabbmat, hatar att motionera, de som ofta är trötta eller sjuka, inte de som är raka motsattsen. Hon blev bara sjuk, bara sådär, givetvis (liksom alla sjukdommar) helt oförtjänt, men också så oväntat och helt omöjligt att bota. Jag sörjer så för hennes skull.
• Jag har hittat min tvillingsjäl, den jag vill dela resten av mitt liv med, min vackra underbara Peter! Min allra bästa vän. Och så har vi underbara, positiva, charmiga lilla Max ihop som sätter guldkant på vardagen!
• Min familj. Jag är så tacksam för min fantastiska familj. Mina föräldrar, mor- och farföräldrar har gett mig en jättebra uppväxt som jag har så många fina minnen ifrån! Även nu fortsätter de att vara ett enormt stöd och de ger mig så enormt mycket. Även mina smarta och vackra systrar är jag så väldigt tacksam för, ni är bäst!
• Mina vänner. Jag är så stolt över att ha så fina vänner som alltid ställer upp! Utan er vore livet inte bara tråkigare utan även mycket svårare.
• Jag är tacksam för att jag är rik. Visst jag är student men i jämförelse med de 1,2 MILJARDER människor som år 2006 lever i extrem fattigdom (mindre är 1$/dag) så är jag väldigt väldigt rik.
• Mycket, mycket mer...

Jag har mycket att vara (och det är jag också!) tacksam för och det är jag väldigt lycklig för! När allt känns skit (typ då de ställer in "Lost" för en hockeymatch, eller då man missar sista bussen hem, eller då tentan man pluggar till känns omöjlig, när det spöregnar osv) så är det viktigt att komma ihåg att trots det så har man det jävligt bra.

Dagens (århundradets?)repris: dagens löpsedlar, fel låt vann, hon vann pga telefonfel och det var bråk efteråt. Nej, det menar du inte?!

Dagens "sådetså!": Jag tycker att Förskyld stavas förskyld och inte förkyld. Det är ett fritt land.

En efterlysning: Om nån från FN, Amnesty, Röda korset eller nån annan intressant organisation läser detta, varför inte ge mig en spännande och givande praktikplats i höst? Jag lovar att ni inte kommer att ångra er! Pretty please?

"An eye for an eye leaves everyone blind..."

Har just sett på "45 minuter" med Renee Nyberg (som faktiskt är ett utan treans få program med SUBSTANS, dock därmed inte sagt att det är det enda jag gillar ;-)
Idag handlade det om dödstraff i USA. Det är mycket som upprör mig i (och med) världen i allmänhet (och USA i synnerhet) men av någon underlig anledning så tycks inget uppröra mig så mycket som dödstraff. Det upprör mig så mycket att jag inte vill prata om det. Jag vill heller inte höra om det, jag vill bara stoppa huvudet i sanden som en struts. Jag avskyr att diskutera frågan med folk som är FÖR och blir helt tokig då de försvara denna barbariska "law of the djungel".

Idag tvingade jag mig dock att i alla fall se på programmet. Det är inte det att jag är okunnig i frågan eller att jag saknar argument, jag har massor. Det är heller inte det att jag ogillar att diskutera med oliktänkare i allmänhet. Jag vet inte riktigt vad det är, men frågan får mig att se rött, Fredrik Saweståhls kvoterings blaj går inte ens att jämföra.

Jag får en känsla av hopplöshet, frustration och sorg som jag helt enkelt har svårt att tackla. Det är en fråga som jag brinner för och skulle vilja arbeta mer med, men jag kan bara inte ta tag i den. Dödstraff är (givetvis) fel i allmänhet, men i USA i synnerhet! Att detta framstående världsledande land har kvar detta barbariska straff övergår mitt förstånd, men även det faktum att det är ett straff som i praktiken är för fattiga och minoriteter, det får mig att koka.

Jag hoppas att ni alla förstår att jag absolut inte är för nån slags "släpp fångarna loss det är vår" allmän amnesti till alla brottslingar, absolut inte, man bör ställas till svars för sina brott. MEN "an eye for an eye leaves everyone blind"

Dagen siffra: 12% av USA:s befolkning är africanamericans. Likaså 53% av internerna i amerikanska fängelser.

...och, jag höll på att glömma, FEL låt vann. Igen. Eller nej, förresten, helt jävla rätt låt vann, det är tävlingen det är fel på. Jag kan inte FATTA hur denna Thomas G-son orkar leverera låt efter låt som låter lika och har samma text...